Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Hazelius’ storverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utåt visade han alltid ett glatt ansikte, hur
förtvivlad den ekonomiska situationen än kunde vara.
»Det är ej värt att se för mycket på svårigheterna.
Trotsa dem och gå på», skriver han. I sitt innersta
var han ju optimist av renaste vatten. »Det skall, det
måste gå. Annat får helt enkelt icke komma ifråga»,
heter det i ett brev.
Redan 1873 hade Hazelius tillkännagivit att alla
till museet lämnade gåvor voro att anse såsom en
svenska statens egendom, som han förvaltade. Han
sökte efter en form för överlåtelse och inlämnade
1879 till regeringen anbud om statens övertagande av
museet, varvid han inte fordrade annat än att en viss
del av museets skuld skulle gäldas och att det
lämnades honom fria händer att verka för
samlingarnas utveckling. Skulden var 66 600, varav staten
skulle betala 50 000 och Hazelius resten. Staten
skulle erhålla såväl alla samlingarna som kontant två
fonder på tillsammans 90 000 kronor.
Trots Vetenskapsakademiens och Vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademiens tillstyrkande avslogs
förslaget. Och Hazelius sörjde inte över det, tvärtom.
Han hade nämligen fruktat att den frihet som hade
varit museets livsluft kunde gå förlorad men inte
kunnat finna någon annan form. Nu var alltså friheten
bevarad.
Långt förut var statens rätt försäkrad genom
lagfaret testamente. »Är nu denna ställning osäker»,
skriver han i brev 1878, »så är det emellertid genom
denna som samlingen så hastigt utvecklat sig. Friheten
har varit dess lifsluft. Ingen direktion, inga
kommittéer, inga akademier, inga reglementen eller något
vidlyftigt maskineri hafva stäckt hennes vingar.»
Han hittade nu emellertid på ett bättre sätt och
utfärdade ett överlåtelsebrev, varigenom Nordiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
