- Project Runeberg -  Pionjärer / Artur Hazelius ; Nordiska museets skapare /
48

(1930) Author: Ann Margret Holmgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Hazelius’ storverk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alla kronljus till belysning av den stora börssalen
o. s. v.

Vid basaren för Skandinavisk-etnografiska samlingen
1879 skrev Frithiof Holmgren en dikt vari han säger:

»Den dag kan gry då allt vårt guld ej räcker
att forma bilden af den svunna tid,
hvars spridda spillror glömskans snö betäcker,
hvars hjeltar hvila sig i grafvens frid.
Men må den dag ej gry, då svenskens sinne
sig vänder bort från våra fäders minne.»


De två första raderna i denna strof satte Hazelius
som motto över det första häftet i serien »Samfundet
för Nordiska museets främjande».

När Hazelius lyckas få till stånd basarer och andra
tillställningar i landsorten då haglade hjälpande brev
och uppmuntrande ord. Han skriver t. ex. till N. P.
Ödman
och ber honom sätta eld i Gävleborna och
uppröra Gävle samhälle. Ödman svarar att samhället
redan är upprört, några av stadens förnämsta fruar
ha sedan någon tid överallt satt flitiga händer i rörelse
för tillverkande av basarartiklar och en stor konsert
skall givas där Ödman lovat sjunga fyra stycken.

Fru Gurli Linder berättar i Ord och Bild 1907 ett
vackert och karakteristiskt minne från hans sista
vårmarknad. En kväll då hon efter flera dagars arbete i
ett av stånden, trött och misslynt sade till Hazelius:
»’Menar doktorn verkligen att vi ska hålla på två dagar
till?’ Med en blick i hvilken på ett förunderligt sätt
blandade sig en vemodsfylld trötthet, en bitter känsla
af att ej finna förståelse, och ändå på samma gång
innerlig vänlighet lade han sin hand på min axel och
sade: ’Ni knotar öfver sex dagar. Jag har arbetat i
tjugusju år, dag och natt.’ Och det låg öfver hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:19:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pionjarer/hazelius/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free