Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmår jemförelsevis så litet ensam; förening ger styrka,
•Federationen är en sedlighetsförening af till största
delen bildade qvinnor, hvars medlemmar vid ett sådant
reformarbete kunde vara hvarandra till mycken hjelp.
En af våra främsta gymnaster yttrade till mig för en
tid sedan: »Allt socialt sedlighetssträfvande tjenar till
ingenting så länge fruntimmerna kläda sig som de göra.»
Detta är en sida af saken. Derifrån föres tanken helt
naturligt på baltillställningar (»barnbaler» ej att förtiga)
och andra »bjudningar» med deras fadda, tillgjorda,
uppstyltade eller ogenerade och »vågade» konversation, deras
koketteri och galanteri och deras uppskrufvade »glädje».
Hundra sinom hundra gånger har innehållslösheten och
det moraliskt tvetydiga i vårt umgängeslif påpekats, men
det skadar inte, att det sker om och om igen.
Och med de nu vidrörda bristerna sammanhänger
det anmärkningsvärda lättsinnet äfven hos aktningsvärda
familjer vid valet af umgängesvänner. Från hvarje
sådan familj borde notoriskt osedliga personer vara
bannlysta. Men så är det icke. Fruntimren hafva ett
oförlåtligt öfverseende med herrar »som lefva litet högt» d.
v. s. — ja, låtom oss nämna saken vid dess rätta namn
— som då och då supa sig fulla, besöka liderliga
qvinnor, förföra och kanske för hela lifvet förderfva
oskyldiga qvinnor, spela bort lånta penningar o. s. v. Det
må om igen sägas, att här gå med högburet hufvud män
ibland oss, som äro kända icke blott för att lefva lider
-ligt, utan äfven för att lefva i onaturliga laster. Och de
blifva så långt ifrån dömda af opinionen, att de i stället
prisas och hyllas såsom konstnärer, mecenater, trefliga
umgängesmenniskor etc. Men om deras usla enskilda
lif talar man icke annat än någon gång halfhviskande i
trängre, förtroligare kretsar. Och i minnesteckningarna
öfver dem, när de äro döda, skildras med granna ord
deras fö rtj en stfulla »lifsgerning» — ett blomster ströende
öfver ett lastbart lif, som ofta presten börjar i sitt liktal
vid grafven. (Jfr. »Strindbergslitteraturen etc.» sid. 78.)
Att, så länge ett sådant tillstånd allmänt råder,
någon kan tro på framgången af sociala reformarbeten till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
