Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det andra. Slutligen gick han till ett
ar betskontor, hvarifrän man för den
ringa summan af ett par dollars sände
folk att hugga skog i Michigan. Der
hade han råkat Petterson, den ende
svensken som han vid detta tillfälle
fann på arbetskontoret. Han kände
sig synnerligen dragen till Petterson,
ty förutom det, att äfven denne var en
nykommen landsman, föreföll han att
vara en intelligent person, ty han ljög
så smakfullt. Särskildt slog det an, att
han under de förflutna festveckorna
blifvit frånröfvad ett par tusen dollars,
som han hade med sig från Sverige för
att här börja en affär med.
Uppe i Michigans urskogar högg
Petterson en half förmiddag. Han
lyckades icke fälla något träd, men hade så
nära huggit båda benen af sig sjelf.
Sedan gick han och lade sig bakom en
stor sten, förmodligen i afsigt att
framdeles låta snöa ned sig och ligga der i
Ide öfver vintern. Emellertid hade han
blifvit borttagen och sedan fått hjelpa
kocken. Svedelius deremot hade
huggit hela förmiddagen, men efter
middagen orkade han Icke mera. Han
hade ätit för mycket. Han slängde
der-för yxan långt inåt skogen^och gick
tillbaka till lägret, der han snörde i
hop sin kappsäck och beredde sig att
lemna hela eländet. Petterson kom
inrusande från "kok-shanty’t” och ville
öfvertala honom att stanna ännu en
liten tid, men då detta icke lyckades,
följde han i stället med — lunkande
efteråt under protester, ungefär som
en Sancho Pansa efter en Don
Quixote.
I Green Bay, dit de efter många
mödor och strapatser slutligen anlände,
sålde de allt hvad de hade, som de
kunde finna köpare för, och nu voro
de på väg till Chicago för att gå nya
fifventyr till mötes.
Detta var i korthet innehållet af
hvad Svedelius berättade för Bernlund.
Hvad Petterson beträffade, så viste
han det förut och egnade det föga
uppmärksamhet.
Bernlund å sin sida hade gjort
erfarenheter, sådana som förjaga
ungdomliga illusioner, på en farm i Minnesota,
der han vistats en hel månad. Men nu
var det förbi och äfventyren kunde
berättas på ett sätt som framkallade
munterhet.
Ingen af de tre hade några bestämda
framtidsplaner. Svedelius och
Bernlund hade vilda framtidsfantasier blott
och Petterson var "med om hvad som
helst”.
Innan tåget stannade i den nedrökta
banhallen i Chicago, hade de tre
lycko-riddarne svurit "partnership”, hvilket
kan anses motsvara ett tillfälligt
fo-sterbrödralag.
Det visade sig, sedan lyckoriddarne
inlogerat sig på ett billigt
skandinaviskt hotell och börjat lefva
kommunistiskt, att Petterson hade det mest
utvecklade födgeniet, Svedelius
förmågan att framkomma med de dristigaste
och omöjligaste förslagen och
Bernlund för sin del var särdeles skicklig i
att med illusionens bladguld förgylla
upp det närvarande. Den senare fick
derför hålla det allmänna humöret
uppe, Svedelius ombesörja, att hoppets
brasa brann, och Petterson fick skaffa
pengar till bier, hemta det och laga, att
han hade med sig några bitar af
“frilunchen”. Det gjorde han också
mycket beskedligt. Blott en gång
förlorade han tålamodet och det var, då
Svedelius, som var mycket kinkig på
maten, ville ha pepparrot i stället för
senap till frankfurterkorfvarne.
En längre tid hade förflutit och
lyckoriddarne hade icke uträttat något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
