Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bn jettestor karl 1 mångfärgad
mackinaw-jacka och säcktrasor lindade
om fotterna i stället för skor, befalde
dem kort:
— Come on!
Utan att veta hvad det igälde, följde
de honom lydigt. Han gick raka vägen
till köksskjulet, stälde sig 1
dörröppningen och ropade på kocken.
— Oskar! ge dem här qvällsmat.
Sätt det på min räkning.
Det senare sade han i låg ton, så att
ingen annan än kocken hörde det.
De fingo mat och åto med glupskhet,
utan att ana eller försöka utgrunda,
hvem som bestod den. Då de voro
mätta, kände de dock tacksamhet mot den,
som — enligt hvad de trodde — gjort
sitt Inflytande gällande, vare sig han
nu var någon slags förman eller han
blott egde den råa styrkans auktoritet.
Karl kom i samtal med honom efter
qvällsvarden och derunder yttrade den
jettelike:
— Jag är skogsbuse. Att jag kommit
hitut bland rallarne beror på att jag i
våras reete ned till Chicago. Jag hade
nära tre hundra dollars, när vi bräckte
upp camp, och jag fick i skallen att
fara till Chicago och roa mig. Man
måste ha lite förlustelse, när man legat 1
skogep hela vintern. Men jag har
aldrig haft så Ute Ufvadt som i Chicago.
Allt hvad jag fick för mina pengar var
ett par glas bier på Clark street. När
jag. vaknade på morgonqvlsten, låg jag
bakom en soplår i en gränd och var
pank. Jag fick inte ens nöjet att rensa
ut saloonen, som jag varit inne på, när
jag somnade, ty det var mig omöjligt
att finna den. Emellertid träffade jag
på “bossen" här, som var dernere för
att få folk, och fick följa med bonom
hitupp. Här är Jag “boss’ för
“clear-ing-gangen”. Men till hösten går jag
in i skogen igen och nästa år tar jag
mitt fylle i Duluth som vanligt eller
också på något annat ställe än i
Chicago.
De nykomne tillbringade natten bäst
de kunde i skjulen, der de sofvo på
marken. På morgonen erhöllo ett par
af dem — de mest ’grofbygda —
arbete på stället; de öfriga fingo gå hvart
de ville. Dessa skildes åt; en stor del
begåfvo sig på återvägen; en annan —
åtta stycken, bland dem Karl Axelson,
fortsatte till nästa “camp” ett par mil
längre norrut. Hvilken lycka de
öfriga hade, är icke bekant, men dessa åtta
blefvo alla antagna till arbete och
fingo strax börja.
I början var det rätt svårt för Karl,
ty den svenska akademiska
utbildningen är just icke egnad att inge någon
vidare håg för och duglighet till
kroppsarbete. Allra värst var det dm
första förmiddagen, men han tänkte på
— middagen.
Den första veckan värkte det otäckt
i ryggen och om morgnarne voro
lem-ma^ne som fastrostade i lederna. Men
det’ gick öfver så småningom och då
han blifvlt så pass förtrogen med
arbetet och den amerikanska
arbetsmetoden (ett något oegentligt namn,.då det
icke fans en enda amerikan ibland
dem) att han kunde humbugga smått,
var det Icke alls farligt. Det var
tvärtom nyttigt, ty hans matsmältning, som
börjat blifva förstörd af brist på mat,
kom i godt skick. En följd härafvardt,
att lynnet också blef godt. Det
föreföll honom sje^f allde’es otroligt, att
han en kort tid förut umgåtts med
sjelfmordstankar.
Han ansåg icke sitt närvarande
tillstånd som någon olycka. Det kom sig
af att han gått hungrig, husvill och
rådvill bland sina landsmän 1 Chicago,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
