Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barrskogen — tyst, utom det
egendomliga, hemlighetsfulla suset deruppe,
högt öfver ens hufvud — med degs
pelarrader af höga, raka stammar och
båghvalf af allvarligt mörkgrönt.
Härinne höll han sin gudstjenst, och
när han på söndags qvällen kom
tillbaka till lägret, hade hans ansigte det
drömmande, frånvarande, inåtvända
uttryck, som man finner hos
själsmen-nlskor och dem som en längre tid
vistats i ensamhet i skogarne.
Midt under det allmänna goda
lynnet och välmåendet kom plfigan — en
af de egyptiska landsplågorna.
Visserligen hade för en längre tid
förut varseblifvits, hur en och annan
plötsligt ryckt till, gjort nervösa
rörelser med händerna än här. än der,
smugit sig ut, haft ett skamset,
undvikande uttryck i ögonen eller på annat sätt
betett sig besynnerligt — men man
hade icke anat. hvad som skulle komma.
Man kunde snart märka att det
gjordes ombyte oftare, tvättades oftare och
att den stora grytan, som hängde
mellan tre stöttor i lägret, begagnades allt
oftare.
Slutligen kunde det icke döljas
längre. Lägret var fullt af — löss.
Hittills hade det åtminstone hos
“slägtingarne”, der en
anmärkningsvärd renlighet rådde, icke kunnat
upptäckas något sådant. Men då
väderleken började blifva kallare, männen
höllo sig inomhus, yllekläder uttogos
från kommissariatet, det eldades
stek-hett 1 kaminen och de erhöllo dubbla
filtar för sina sofbunkar — då
kom-mo de och förökade sig med
fruktansvärd hastighet Det blef en
för-tvlflad kamp mellan menniskor och
ohyra — men ohyran segrade.
Icke ett ögonblick sedan han kom till
läget hade Karl filosoferat öfver sitt
närvarande lif eller längtat till något
annat. Men nu — nu kände han sig så
usel, så sjunken, så utkastad att han
grät, grät bittert i smyg. Det var
lössen.
Ett lurande missnöje, en småaktig
retlighet började göra sig gällande 1
lägret Den ene afundades den andre
för de lumpnaste småsaker, man blef
förnärmad vid minsta anledning,
trätor voro icke sällsynta och slagsmål
förekommo ofta. Man märkte att
“bossen", som af namnet att döma, var
irländare, gaf irländarne allt det lättare
arbetet och man fann svenskarne mera
tlllbakasatta än andra. Det grodde och
grodde och mol och mälte. Slutligen
bröt det ut i blodig fejd, som förnyades
vid minsta tillfälle. Ifrån att hafva
varit nära nog ett lustläger under
ef-tersommaren, blef det mot vinterns
början ett rigtigt ormnäste Det var
lössen.
Man började afsky hvarandra, derför
att man afskydde sig sjelf, och längtan
att komma derifrån blef allmän och
orolig. Det blef knorrande, derför att
man ännu icke fått någon aflöning.
Men kontraktörerjja voro angeläigna
om att linlen skulle vara färdig, förrän
den skarpa vinterkölden och det stora
snöfallet kommo. Derför aflönade de
icke arbetarne förr än de fått -arbetet
afslutadt. De viste af erfarenhet, att så
snart männen flngo pengar, lemnade
de lägren och för tillfället var det icke
lätt att anskaffa arbetsfolk. I alla
händelser vore det förenadt med tidspillan
och kostnader.
För öfrigt behöfde de inga pengar.
Mat och husrum fingo de på kredit och
likaså kläder, tobak och diverse
små-artiklar, som tillhandahöllos i
kommissariatet — fast till högt pris. Det
senare, priset, kunde ursäktas med att
det var en dryg dagsresa till närmaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
