Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stad och äfven der var ingenting
billigt
Det enda de behöfde pengar till var
spritdrycker — och det var just dem
kontraktörerna tänkte på, då de höllo
aflöningen inne.
En del af dem, som särskildt vinlagt
sig om att sätta sig in i
jernvägsarbe-tet — bland dem “den lifvade
smålän-dingen” — togo nu på beting mindre
stycken — stations — dels hvar och
en för sig, dels 1 bolag af fyra och fem.
De öfriga fingo ännu en tid pinas i
lägret — pinas med sig sjelfva,
hvarandra och lössen.
Karl hade på senare tiden legat
sjuk — mest sjuk till humöret — och
försummat ganska många arbetsdagar.
Med “board-bill” och hvad han tagit
ut från kommissariatet hade han icke
många dollars till godo.
En söndags morgon, ganska solig och
varm för att vara så sent på året, gick
han ut i 8kogen längs en uthuggning,
hvarlgenom man forslat timmer. Det
var hans mening att lemna lägret —
gå ifrån alltsammans! Hvarthän ? Det
viste han icke och det bekymrade
honom ej heller.
Slutligen kom han till en liten insjö.
Der vägen slutade, låg ett blockhus,
som tydligen bebotts af karlar som
arbetat vid timmerflottningen. Nu var
det obebodt och hade förmodligen varit
så en längre tid — kanske ett par år.
Han gick in och undersökte allting.
Inne 1 huset och utomkring funnos alla
de beqvämligheter som kunna
åstadkommas af skogseremiter. Ingenting
var förstördt Troligtvis hade ingen
menniska varit här sedan dess
invånare lemnat
Det fans godt om villebråd i skogen
rundt omkring. Ett par stycken
flyende rådjur hade Karl uppfångat *n
skymt af. Nere ifrån sjön luktade det
fisk ända upp på backen. En till
hälften sjunken kanot låg vid
stranden.
Karl greps af en häftig–nej,
vemodig åtrå. Den som hade en bössa,
ammunition, fiskredskap, ett par
tunnor mjöl och några
nödvändighetsartiklar och redskap! Han skulle vilja
stanna här — lefva ett naturllf — fri
och bekymmerslös.
Hvad mennlskan dock i sjelfva
verket behöfde litet! Och hur lycklig och
nöjd hon kunde lefva! Men hon skulle,
förstås, vara med inne i civilisationen,
vara slaf på ett eller annat sätt, vrida
sig, vända sig, våndas och jäg ta, jagas,
plåga, plågas och — lida nöd. Han
erfor en outsäglig afsky för allt hvad
kultur och samhällslif hette och hadeblott
en önskan — att få lefva ett naturlif,
ensam i frid och ro.
Men — de fördömda skunkarne hade
varit här också! Det var omöjligt att
uthärda lukten. Och så tlllstundade
vintern. Det hade redan varit hårda
frostnätter.
Och värst af allt — han började nu
blifva hungrig. Tiden hade flytt
medan han suttit på en bänk inne i det
öfvergifna blockhuset och fantiserat
Det gälde att skynda, om han skulle
hinna tillbaka till lägret Ull
afton-vardsdags.
Aflöningsdagen kom. Arbetet hade
icke hunnit blifva fullt färdigt, innan
det begrofs under flera fots snö. De
senaste dagarne hade man måst hålla
sig hemma 1 lägret på grund af den
hårda väderleken. Derunder hade
slagsmål förekommit och en af
“släg-tingarne” låg 1 sin “bunk” med ett
ohyggligt knifsår i nacken. Det hade
varit omöjligt att forsla honom in till
staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
