Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nels är ett undantag, inföll mrs
Joe Davis. Man finner inte mänga
sådana utländingar.
— Det må vara. Men flere af de
bäste och mest intelligente farmarne
häromkring äro ju svenskar. Mr Johnson
t. ex. och mr Olson, mr Nelson, mr
Turnqvist m. fl.
— De äro amerikaniserade... Och
mrs Olson kände sig rigtigt förnärmad,
när jag för en tid sedan utan minsta
afsigt att såra råkade häntyda på
hennes svenska börd. Det bevisar ju
tydligt, att deras nation är sämre än vår,
Du har aldrig hört, att någon skämsför
att vara amerikan.
— Nej. det skryter man då med, så’
att det förslår. För öfrigt är jag,
liksom alla andra, öfvertygad om, att det
icke fins något land på jorden, som
kan jemföras med Amerika, och jag
har redligen försökt omvända Nels
till samma tro. Jag har nu verkligen
lyckats få honom så långt, att han
medger det vara sant i fråga om farmare.
Det är ändock en början.
Under samtalet hade arbetet gått
raskt undan, och den unge Herkulee —
Frank Davls, som till hösten skulle
inträda i högskolan och kanske derefter
vid West Point, då hans far var god
vän med distriktets kongressmän, eller
också studera lagfarenhet som så
många andra uppåtsträfvande unge män;
Frank Davis, hvilken liksom alla
lof-vande ynglingar, amerikaner födde,
höll i sin hand en chance att få styra
den stora republiken — han hade nu
slutat diska kärlen efter q väll svärden
åt sin mor, den Ulla magra, kloka,
skarpa mrs Joe Davls.
I det samma kom Nels in. Han
hade uträttat sina “chores", hvartill
hörde att mjölka korna. Sedan han
besvarat några af mrs Davis’ korta,
direkta frågor och utbytt några ord med
Frank, gingo båda de unge -männen ut
till tvättbänken nära vindmöllan och
företogo en brisk tvagning. Det hvita
tvållöddret yrde omkring deras
kraftiga, rödbruna nackar.
Under det de stodo der, kom Joe
Davis, kastade af sig sin vldskygglga
halmhatt, fylde ett af tennfaten med
vatten och började, äfven han, att gå
hårdhändt åt sitt hufvud, som påminde
om en romersk senators. ’
Innan de ännu slutat denna tvagning,
kom en liten hvitklädd, barhufvud
flickstumpa springande till dem med
handdukar.
Der de stodo, dessa tre män, med
rentvagna ansigten, bara hufvuden och
skjortorna uppknäpta kring muskulösa
halsar, voro de en härlig syn för ögon
som fägnas af det friska, kraftiga,
manliga och naturliga. Joe Davis —
med yfvigt, gråsprängdt hår, örnnäsa
och ett djerft ansigte, hvari alla linier
tydde på hård men käck kamp, men
ingen enda på sorg och lidande,
storväxt, skulderbred,en bild af viljetyglad
kraft. Han skulle kanske ha sett hård
ut, om icke ett karakteristiskt drag af
humor alltid fungits kring hans mun
och i de mörkbruna ögonen. I Franks,
hans sons, ansigte bokstafligen sken
intelligensen genom den solbrynta hyn.
Det såg nästan för ungdomligt ut för
hans breda axlar och gjorde icke på
långt när samma intryck af kraft som
hans gestalt. Han hade Davids hufvud
på Goliats kropp. Nels, den
svenskfödde drängen, mindre än någon utaf
dem men dock reslig, stod bredvid dem,
allvarlig, lugn och trygg. Hans ljusa
bår syntes ännu ljusare mot den
solbrända halsen och i hans blå ögon
tycktes uttrycket vara än förståndigt
än tungsint drömmande. Och öfver
dessa tre odlare i Vestern hvälfde sig
himmelens kupol såsom kopian deraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
