Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långt ute pä en obebodd ö!... Jag har
ofta tänkt på det... Det vore ju Inte
så omöjligt... ‘ Vill du vara med om
att uppsöka en obebodd ö?
Jag betackade mig och anmärkte på
samma gång, att om man ville lefva
ensam på en obebodd ö,borde man icke
ha någon annan i sällskap med sig.
Han framkastade sitt förslag på
allvar. Det viste jag, ty han skämtade
aldrig. Och min första tanke var, att
det icke stod rätt till med hans
förstånd — en upptäckt som knapt
förundrade mig. Emellertid kunde jag
icke annat än erkänna, att om han —
till följd af månens inflytande — var
galen, så fans det dock “metod” i hans
galenskap, liksom i Hamlets, ty hvar
Nils Berghöök passade allra bäst, var
just på en obebodd ö — förutsatt att
naturen derstädes gaf allt frivilligt.
Slutligen reste vi oss för att gå.
Polisen brukade mellan elfva och tolf
komma och rensa sofforna i Lincoln
Park och längs embankementet från
älskande som glömt tid och rum i sin
sällhet och från “tramps” som sökt
glömska f*sömnen. Vi voro icke det
förra och önskade icke blifva tagne
för det senare, hvarför vi packade oss
derifrån i tid.
Der våra vägar skildes, togo vi
af-sked af hvarandra. Jag har aldrig
sett honom sedan. Men en gång, långt
derefter, råkade jag den bekante från
hemtrakten, hos hvilken han bott. Jag
frågade då denne, hur Berghöök mådde.
— Han? sade han och såg
förundrad ut. Jag trodde, ni viste det. Det
har stått i tidningarne... Det var
synd om Berghöök. Han hade goda
gåfvor. Men han passade inte i
Amerika. Han läste och läste och tänkte
och tänkte. Jag tror han läste och
tänkte för mycket. Här i Amerika
måste man...
Jag har i många år hört omtalas,
hvad man måste och icke måste här i
Amerika, hvarför jag afbröt honom
med frågan:
— Hvad har händt Berghöök?
— Jo, han bodde hos mig. Han
hyrde mitt lilla “bedroom” för en dollar.
Men det var inte så noga, om han inte
betalte det Der låg han och läste och
hade det trefligt. Jag gick och bytte
om böcker åt honom på Public Library.
Han åt inte mycket. Han talade
sällan och ville alltid vara i fred. Men
för ett par månader sedan togo
pen-garne slut. Jag vet inte, om hustru
min kräfde honom för hyran. Jag
skulle inte ha gjort det. Men, ni vet,
fruntimmer... Nåja, jag fick ett
arbete utom sta’n ett par veckor. Under
tiden hade Berghöök gått ut att söka
arbete. Så rasande närsynt som han
var, skulle han inte ha funnit något,
om han fallit omkull öfver det. Men
hur det var — någon hade väl hjelpt
honom — så fick han ett “job” bland
stevedorerna vid floden — eller också
gick han bland dem och sökte “job”;
jag vet icke hvilket. Då föll han i
floden –
Jag har många gånger tänkt på Nils
Berghöök. Så mycket ljus och vetande
han absorberade! Och så skulle han
falla i Chicago River — den mest
gyt-jiga, stinkande, otäcka flod i verlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
