Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till ett lyckligt resultat, tänkte de pä
det
Följande mändag sade Elin upp sin
plats, och veckan derpå hyrdes rum,
köptes möbler — hälften pr extra
kontant och hälften pä afbetalning —
hus-gerädssaker o. s. v.
När Sven på fredags aftonen med
till-ståndsbevis och vigselring 1 fickan
skyndade från sitt arbete hem — till
Elins och hans nya hem — var detta i
ordning. Gardinerna, som blifvlt
upphängda under dagens lopp, hade gifvit
det den slutliga, trefliga, privata
pre-geln. Gasen var tänd, bordet var
du-kadt i köket, som tillika var matsal,
och framför den lilla, nickelpläterade
spisel n stod Elin. rödkindad, varm och
lycklig, och stekte så det fräste och
osade brynt smör.
Hon såg verkligen rigtigt söt ut i
sitt hvita förkläde och med de runda,
hvita armarne bara till armbågarne. I
hennes ögon, som annars voro lugna
och klarblå, syntes två stjernor...
— Se så! Håll dig nu i styr, Sven,
annars bräns det.
På restaurationen, der han hittills
intagit sina måltider, brukade han
slunga i sig maten och sedan springa.
Nu satt han till bords en hel timme.
Då han slutat sin aftonmåltid,
kände han liksom vågor af fysiskt
välbefinnande strömma igenom sig. En
lugn, stilla, fridfull, mjuk njutning
fy Ide kropp och själ. De talade om
anordningarne för bröllopet, som skulle
ega rum följande dags afton — hvar
han skulle gå — hvad han skulle göra
— köpa — hemta — sända o. s. v. Det
föreföll honom som någonting
störande i denna lycka, njutning och stilla
glädje, dessa tankar på bröllopsstök
och främmadt folk i hemmets helgedom.
Det började blifva sent. Klockan
visade redan elfva.
Der inne i sängkammaren, möblerad
i hvitt, stod sängen, snöhvit,
spetsprydd och så jemn och slät, att icke
ett spår af någons vidrörande syntes.
Sven suckade.
— Nu får du gå, Sven, sade Elin.
Jag måste upp tidigt 1 morgon.
Det var svårt att rycka upp sig —
alldeles som att stiga upp ur en varm
bädd tidigt en kall vintermorgon. Men
slutligen hade han tagit farväl och
öppnat dörren utåt gatan.
Den kalla nattluften strömmade in i
den behagliga värmen och kom honom
att rysa.
Gång på gång såg han sig om efter
hemmet, der ljuset glimmade utur
fönstret och en mjuk silhouett aftecknade
sig på gardinerna... Så slocknade det
och blef mörkt
Bröllopet var öfverståndet. Det var
en liten obetydlig affär vid åttatiden
på lördags qvällen med ett tiotal*
personer, af hvilka de manliga voro
obekanta för Elin och fruntimren, och de
qvinllga för Sven och männen. Sedan
fingo de vara tillsammans i fred och
ro i det nya hemmet
De gingo sällan ut, och de enda
besökande voro grannfruntimmer, som
kommo och helsade på Elin, när Sven
var på arbete. Då de nygifta voro
tillsammans, fans aldrig någon
främmande tillstädes, och det kände de 6ig
båda rätt belåtna med.
Hemmet var som ett dockskåp. Allt
var rent, snygt och pyntadt. Elin gick
dagen i ända och ordnade, prydde och
torkade bort dam. Sven längtade
hvar-je afton med otålighet efter att komma
hem.
När Elin om qvällarne satt 1 knäet
på Sven och båda kände sig så
lyckliga, var det öfver hemmet de kände sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
