Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyckliga. Det var deras enda tanke,
föremålet för deras kärlek.
För Sven, som för de flesta
ungkarlar, fattades det, dä han gifte sig, en
mängd knappar i kläderna, och bristen
var upphjelpt med säkerhetsn&lar,
tre-tumssplk, hästskosöm, segelgarn och
dylikt. Det fortfor på samma sätt de
första veckorna af hans äktenskap. En
och annan gång föreföll det honom,
som om det icke borde vara sä. Han
tänkte stundom säga det, men det föll
sig aldrig rigtigt lämpligt, och han slog
det ur hågen, alldeles som under sin
ungkarlstid.
Elin hade ständigt handarbete för
sig, då hon icke städade, torkade och
pysslade med hemmet. Hon stickade,
virkade och sydde. Alltid var det
någonting för hemmet.
En morgon, då Sven skulle gå till
sitt arbete, bad han henne sy 1 ett par
felande knappar. Följande morgon, då
han skulle kläda sig, felades de ännu.
— Du har Ju Icke sytt i knapparne,
som Jag bad dig, Elin, sade han.
— Ack, kära du, det har Jag glömt.
Jag hade så brådt med soffdynan hela
dagen i går, sade hoq.
— Gör det till i qväll, Elin, så är du
snäll. Jag näns inte slita upp de här
kläderna i hvardagslag.
När qvällen kom, frågade han henne,
om det var gjordt. Märkvärdigt nog
hade det varit i hans tankar hela
dagen. Han kunde icke förstå hvarför.
Det händer stundom, att småsaker
uttränga större tankar.
Elin blef röd i ansigtet, sade
ingenting, men skyndade till garderoben och
tog fram hans kläder samt började
med ifver gripa sig an med hvad hon
försummat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
