- Project Runeberg -  I Svensk-Amerika. Berättelser och skisser /
87

(1900) [MARC] Author: Johan Person
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

(Samla morsgumman.

Amerika är ungdomens land — den
friska, glada, förhoppningsfulla
ungdomens.

Dit hade också det ena efter det
andra af de många barnen i den
småländska backstugan begifvit sig efter
hand som de vuxit upp. Först for den
äldsta, den dugtiga Stina, som på
Skånes sockerbetsfält förtjent sina
respengar. Året derpå sände hon fribiljett
till Peter Johan, som nyligen blifvit
konfirmerad och denne i sin ordning
hjelpte sin yngre bror, Karl Emanuel,
öfver det stora Atlanterhafvet. Så
hade det gått, till dess hela familjen i
backstugan var 1 Amerika, så när som
far, som var i himmel en. och gamla
mor som satt qvar ensam i den en
gång så trånga, men nu tomma
stugan.

Det gick ingen nöd på gumman ur
verldslig synpunkt sedt. Täppan, som
hon icke längré kunde sköta, hade hon
utarrenderat och för den fick hon en
liten styfver. Barnen glömde henne
iclie, i synnerhet icke vid julhögtiden.
Det var visserligen icke stora summor
hon fick från Amerika, men gumman
Kanon — salig far hade varit knekt
och derför fick den snälla gumman,

som var sjelfva friden och
.försonligheten, gå och bära på ett så hiskligt
namn — hon hade få behof och kände
sig lycklig öfver att få dessa
tillfreds-stälda. Det räckte till för både kaffe
och snus, och gumman tyckte sig ha
så innerligt godt på gamla dagar. Hon
till och med tyckte det vara synd och
skam, att barnen skulle sända henne
’pengar, ty de behöfde nog
sjelf-ve sina slantar, om de skulle få
någonting i verlden, mente hon. De
hade Inte fått mycket med sig hemifrån.
Johanna, den yngsta, som var
kelgrisen och rest sist, hade fått mest, ity
att hon erhållit sjelfva
familjeklenoden — ett lapptäcke som var mors
egna händers verk och mycket konstrikt,
förutom att det var särdeles i ögonen
fallande. Stina, stackarn, fick bara
ett par smörgåsar och en ny, rödrutig
bomullsschalett.

Gumman Kanon gick der och
plockade ris till kaffeved och pysslade om
sin kaffekittel af koppar och behöfde
icke ha vidare verldsliga omsorger
utan hvila sig efter ett långt och
mödosamt lif samt bereda sig till ett bättre
p\ godt hon kunde med Mårten
Luthers huspostilla och den af konungen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:20:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pjisveam/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free