- Project Runeberg -  I Svensk-Amerika. Berättelser och skisser /
95

(1900) [MARC] Author: Johan Person
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pAsk och nyi t lif.

95

han annars skulle ha velat redan för
ett &r sedan eller strax efter det ’de
bllfvit bekanta. Kanske det var blott
tanken härpå som framkallat Violas
önskan, men Charlie tydde den pä så
sätt, att alla qvinnor — och, ty värr,
äfven Viola — voro mammonsdyrkare
och att hvar och en af dem önskade sig
blifva eller hafva varit rikt gift, det
allmännaste sätt, hvarpå de kunna
för-värfva rikedomar. Det gjorde, att den
unge mannen mulnade. Viola säg på
honom och skrattade.

— Ser du, då behöfde vi inte gå och
vänta längre, förklarade hon.

Det var således på det hon tänkte.
Charlie klarnade igen.

Den glada vårstämningen steg
honom åt hufvudet. I kärlekens,
glädjens och ungdomens berusning
glömde han den lugna beräkning som
kännetecknar de invandrade, hvilka
kommit hit i afsigt att lefva igenom hela
llfvet här.

— Hvarför gå vi egentligen och
vänta? Vi behöfva väl inte göra det.
Andra ha börjat medingentingochnärvi...

— Älska hvarandra, Charlie... så...
det tycker jag med, inföll Viola glad.

Bn elektrisk ström af sprittande
llfs-glädje genomlopp dem båda — tack
vare den hopkopplade ledningen — och
det lyste så vackert 1 bådas ögon.

— Till pingst, Viola? hviskade han,
med den egendomliga susning 1 rösten
som starkt svallande känslor
åstadkomma.

— Ja, till pingst, svarade hon. Och
se’n gingo de tysta en lång stund, till
dess Viola plötsligt utbrast:

—Hvad det är härligt!

Hvad det var, som var härligt,
förklarade ’hon icke närmare. Det var
kam8ke allt, allt. Det gifves nemllgen
tillfällen i lifvet, då man tycker så.

*



Knopparne sprucko ut. Foglarne
kommo med sin jublande, sorglösa
sång. Naturen klädde sig i frisk
jungfrufägring. Solen kyste henne allt
varmare — varmare — varmare.

Och det blef sommar. Och det blef
hetare — som passionerna i menskligt
bröst. Och de varma vindpustame
kändes som het andedrägt på en
rodnande kind.

Och det blef höst och frukterna
rundades och svälde och mognade. Och
det, som bllfvit sådt, skördades. Sedan
kom regnet med stora, tunga
droppar. ..

Och så blef det vinter och
förgängelse och död. Och Guds englar höljde
ett stort, hvitt täcke öfver alltsamman.



Det var påsk igen och damerna i de
fashionabla kyrkorna hade som
vanligt uppsändt brinnande böner om
vackert påskväder, ty i år voro
modisternas “skapelser” mera delikata än
någonsin.

Men vare sig derför, att påsken kom
ovanligt tidigt, eller emedan himlen
icke ville vara damerna nådig eller af
någon annan orsak — alltnog,
påskdags morgon randades kall, blåsig och
mulen och atmosferen var tung,
antingen af att det var regn i luften eller
af de många qvinnotårarne som götos.

Qvinnotårar på påskdags morgon...

Ja, i ett litet torftigt möbleradt rum
satt en ung qvinna och grät. Det var
icke derför, att hon ej kunde gå ut och
visa sin nya hatt Hon hade ingen ny
hatt att visa.

Och när hon grät, föllo hennes tårar
ned på ett litet täcke som omslöt en
späd varelse, hvilken sof som
oskulden och log i sömnen.

Modern grät och barnet log...

Barnet drömde och modern mindes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:20:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pjisveam/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free