Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Svenska bemmet.”
Smaländingen Lars Petter Petterson
kastade spaden, med hvilken han
dittills förtjenat sitt dagliga bröd och en
liten nätt summa derutöfver, skaffade
sig en krogrörelse, band ett hvltt
förkläde framför sig och gick sedan i
skjortärmarne och utminuterade ett
slags whiskey, som ovilkorligen
skulle hafva dödat hans kundkrets på
fläcken, om icke denna bestått af
rlg-tigt härdade naturer.
t)en lilla staden, der hans krog
befann sig, låg midt i stråkvägen för’ de
många som mot vintern begåfvo sig
upp att söka arbete 1 skogarne kring
de stora sjöarne och om våren kommo
derifrån, fvilla af pengar och ohyra i
sina roångfärgade filtkläder. Den låg
också lämpligt för en mängd
jernvägs-arbetare, som hvarje sommar höllo på
med någon liten bibana, eftersom
skogsafverkningen fram sked.
Lawrence P. Peterson — som han
kallade sig på skylten i stället för Lars
Pettor Pettor Sån, som det stod på den
blåmålade kistan, han medfört från
gamla landet — räknade bland sina
flesta och bästa kunder svenskar, ty
de arbetade ordentligt och söpo
ordentligt upp sin förtjenst. För deras skull
kallade han sin krog på ena fönstret
“Svenska hemmet” och på det andra
“The Swedish Home”, hvllka båda
uttryck ju betyda alldeles det sammå
eller 1 detta fall rakt ingenting. Ty man
får väl icke föreställa sig ett svetekt
hem som en liten smutsig krogsylta
med sågspån och spottpladaskor på
golfvet, fyld af frän tobaksrök och
blerdunst samt möblerad med en
ner-spild disk och en hög tunnor.
Dock var det kanske icke så orimligt,
ty många af skogs- och
jernvägsarbe-tarne — dugtiga, hederliga karlar för
resten, hvilkas enda svaghet var att
ta sig ett långrus, när de kommo åt
det — voro som hemma här, så länge
pengarne räckte. De hade varit
nödtvungna absolutister i flere månader
och det var detta, mera än något
annat, som gjorde dem så omåttliga. Och
då skogslägret brutits upp, voro de
faktiskt hemlösa. Så mycket bättre
för “slägtlngen” Peterson i “Svenska
Hemmet” att få dem till sig.
Han höll ordning i sitt “hem”.
Ingen fick stanna derinne, sedan
pengarne tagit slut utan måste ge rum åt
andra. Det var en regel som strängt
genomfördes och noga respekterades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
