Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naB. Men de magter som hade dygdens
belöning om hand behöfde icke alls
göra sig besvär, ty Peterson drog sjelf
försorg om den saken. Lyckades det
icke rigtigt bra med suparne, spelade
han kort och gjorde detta med så
mycken framgång, att det blef många
dygders lön i hans kassa.
En dag erinrade han sig, att han
hade en fattig systerdotter i Sverige.
Henne beslöt han taga till Amerika.
Ginge hon någorlunda an, skulle hon
få en fin uppfostran och om möjligt
bli gift med en prest. På så sätt
hoppades han kunna krångla sig in i
himmelriket, dit ju en småländing hör.
Systerdottern eftersändes och kom.
Hon visade sig vara en ungmö på
nitton år, vacker, naiv, oskyldig.
Mr Peterson hade en tid spekulerat
på att skaffa sig en ny, förgyld skylt
till sin krog. Men den idén gaf han
nu på båten. Systerdottern var den
bästa skylten af ^alla och dertill af
äkta guld, tycktes. Det kunde nu, för
affärens skull, icke bli tal om någon
fin uppfostran.
Men snart varseblef mr Peterson till
sin förargelse, att han blifvit kuggad.
Systerdottern Anna var icke så lifvad
och glad som i början och kunderna
brydde hon 9ig icke alls om. Hon
skötte om huset ordentligt för
morbrodern, men annars satt hon mest
inne på sin kammare och grät. På
krogen satte hon icke sin fot.
En mörk. ruskig afton kom ett
sällskap arbetare ned från skogen och
hel-sade på i “Svenska hemmet”. Bland
dem var Olle Björn, en storväxt,
bred-axlad ung man som gick och gäl de
som okrönt kung i skogen. Han
kontrasterade skarpt mot sitt sällskap,
trots det han var klädd som de andra
i brokig macklnaw-drägt och långa
röda ullstrumpor som räckte ofvan knä-
na och sutto utanpå som ett par
stor-stöflar. Hans raka hållning och
smidiga rörelser tycktes antyda, att han
icke var någon kroppsarbetare, men
ingen viste honom vara något annat.
Sak samma — Olle Björn med det
ungdomliga, skägglösa ansigtet och den
atletiska figuren var både omtyckt och
fruktad i skogslägren, och det något
beherskande, befallande sätt han af
naturen egde framträdde förstoradt
derigenom, att de, som befunno sig i
hans närhet, instinktllkt
underordnade sig och kröpo ihop.
Mr Peterson var icke synnerligen
förtjust i Olle Björn, ty dels söp
denne icke — drack på sin höjd några glas
bier och det var i mr Petersons ögon
detsamma som helnykterhet — dels
hade han en gång handskatshårdhändt
med mr Peterson, när denne skulle
taga pengarne “i förvar” åt en dödfull
skogsbuse, som ej kunde taga vara på
sig sjelf, än mindre på sina pengar.
Sällskapet fylde “Svenska Hemmet”
med tobaksrök, spottfläckar och
mustigheter. Björn satt med ett par
kamrater i ett inre rum. Det led allt
senare på qvällen. Ruskvädret rasade
der ute i beckmörkret.
Björn reste sig upp och gick bort till
en bakdörr, som han öppnade.
— Fy slutton sådant otäckt väder!
Och här skall man sitta innestängd i
denna håla! Nej, gossar, jag ger mig
ut, om det så haglade kanonkulor och
blåste blizzard. Är det någon som går
med? ,
I detsamman hördes ett
genomträngande avinnoskrik åtföljdt af ett
förfärligt oväsen, glas som slogs sönder
och — så ännu ett qvinnoskrik.
I blinken var Björn, utan mössa, ute
i mörkret...
MattgUlt sken det ut genom ett
fönster och belyste en qvinlig gestalt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
