Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Hmerthas jort>.
De kunde icke trifvas i Amerika —
Leopold Löfgren och hans unga maka.
Hvad skulle de väl här?
De tänkte den frågan hvar för sig
och uttalade den till hvarandra,
många, många gånger — men tycktes icke
finna något svar.
Och dock viste de det Ju...
Leopold hade för den unga vackra
Anna, som var tjenstflicka i hans
föräldrars hus, fattat en böjelse, som icke
var en kurtisörs utan en allvarlig
känslomennlskas. Hon besvarade den
— högt — tydligt — oförbehållsamt —
sedan hennes sunda förstånd, hennes
oförderfvade känsla och framför allt
hennes klara, qvinliga instinkt sagt
henne, att han menade allvar.
De båda voro fullt öfverens med
hvarandra.
Men så var der Leopolds far —
virkeshandlare en gros och portugisisk
vice konsul — samt hans mor, den
sidenfina och frynande förnäma
konsul innan Löfgren.
De hade många Invändningar att
göra. Och de gjorde dem.
Men Leopold tog tjensteflickan Anna
med sig och for till Amerika, der ingen
social rangskilnad fins — så länge man
håller sig utom de många små kretsar,
hvilka hvar för sig kallas “societet”.
Der gifte de sig. Det gick lätt, ty
icke många ceremonier behöfdes för
att få det verkliga äktenskapet —
naturäktenskapet — det som slutas i
samma stund, som två älskande lofva
hvarandra sin tro — lagligen erkändt.
Om det också icke var giltigt i
Sverige, så betydde det ingenting, ty dit
skulle de icke återvända. Här var det
giltigt och lyckligt. Och det var nog.
Lyckligt var det — såsom äktenskap
betraktadt. Men dock kunde de icke
trifvas i Amerika.
Leopolds naturanlag och uppfostran
gjorde uppror, när han skulle stiga
inom skackloma och blifva arbetsdjur.
Väl höll han arbetet i all ära. Det
tillhör Ju den moderna utvecklingen.
Den, som icke gör det — teoretiskt
åtminstone, såsom i de flesta fall — är
gammalmodig.
Men det var det fria arbetet, det
... Här 1 Amerika fans också slafverl,
ehuru det var långt efter 1864 —
slaf-veri i en ny form — men lika mycket
slafveri som det, hvarunder negrerna
suckade. Om de för resten suckade
och icke snarare sjöngo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
