Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I det nya slafveriet voro egarne icke
så rädda om sina slafvar som förut, ty
nu kostade de ingenting. Så snart en
blef oduglig till arbete, behöfdes det
blott att gå utanför murarae kring de
kolossala fabrikerna — som liknade
fängelser både till sin byggnad och
deri, att arbetarne derinne hade
nummer, ej namn. Der stodo hundratal —
väntande, vaktande — dltpiskade af
nöden, hvilken hade sin grund i
samhällsordningen, som 1 sin tur inrättats
af slafegarne. Bland dessa utanför
väntande kunde en ny slaf anskaffas
utan ringaste kostnad. Visst betaltes
det veckoaflöning — men den yar
försvinnande liten i jemförelse med
arbetets värde och hvad det inbringade
slafegarne. Hvarför skulle dessa
under sådana omständigheter som de
nämda taga hänsyn till slafvame?
Dessutom egdes dessa icke af enskilda
personer utan af korporationer, om
hvilka det var bekant och ofta sades,
att de hade hvarken hjerta eller
samvete.
Det var detta Leopold fick göra
bekantskap med. Och han kände det
på samma sätt, som man kan tänka
sig, att det kändes för en negerprins
från det inre Afrika, när denne började
arbete under piskan på ett bomullsfält
i någon af sydstaterna. Och kanske
ännu värre.
Det var derför han icke kunde
trif-vas i Amerika.
Annas erfarenhet var icke af samma
slag. En qvinna, gift med en skötsam,
arbetsam man, omtänksam om de sina,
har här Ingenting att uträtta utom
hushållsbestyren. Och de voro icke
många. Två små rum med kök voro
snart städade, när det giordes hvar
dag. äfven om hvartenda damkorn
skulle förjagas. Ej heller behöfdes
mycket stök med frukost och qvälls-
vard, när den förra skulle ätas strax
efter det man med ansträngning ryckt
sig upp ur sängen, sedan
väckarklockan på sitt brutala sätt stört sömnen.
Endast qvällsvarden kunde göra skäl
för namnet måltid. Sin middag fick
Leopold med sig i en blecklåda och åt
den 1 den svarta, smutsiga, osunda
fabriken.
Det mesta af dagen fick Anna derför
tänka och tänka och tänka, under det
hon mekaniskt sysselsatte händerna
med så godt som ändamålslöst arbete.
Det var så tyngande långsamt och
tråkigt. .. Hon kunde icke Kläd ja sig åt
någon uppfostran. Ingen hade för
henne öppnat det stora, härliga, vida, der
tankarne kunna sväfva fritt och svinga
sig upp som lärkan, då hon i
dityrambisk sång stiger uppåt och försvinner
i solig, biå sky. Hennes voro
innestängda inom en mycket trång krets,
der de fladdrade omkring och stötte
emot öfver allt* alldeles som en
stackars fogel, som blifvit inspärrad i en
liten kammare.
Annorlunda var det tillsammans
med Leopold i de ljusa
sommarqväl-larne i björkhagen... med det
hängande fina löfverket och de
glimmande hvita stammarne... derhemma i
Sverige, dit hon längtade med hopplös
längtan–
Annorlunda var det, när de stodo på
skeppsdäck midt emellan två verldar
—den gamla och den nya. Då var det
något så ofantligt och ofattligt stort
och fritt och skönt. Och när de stodo
der för sig sjelfva vid relingen och
blickade bortåt, der himmel och haf
möttes, var det — antingen Leopold
talade eller teg — som om hans tankar
slingrat sig om hennes och de
tillsammans sväfvat ut i det stora okända,
djerfva och glada — skälfvande endast
af lycksalighet–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
