Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annorlunda än detta var det nu.
Om qvällarne, när Leopold, sotlg
och svettosande, kom hem, var han
trött och fåordig. Han orkade
hvar-ken tala eller tänka. Han åt för att
blifva mätt så fort som möjligt och
lade sig sedan att sofva. Der låg han,
själlös, liflös, som en stannad maskin,
och sof en drömlös sömn. Stackars
Leopold!... Det skar hans hustru i
hjertat att se hans tunga gäng, hans
tysta resignation, hans hopplösa, stela
blick.
Hon hade ingen skarpsinnig
uppfattning af lifvets många sidor, men med
kärlekens finkänslighet förstod hon,
att Leopold borde vara något annat än
den slaf han var — att han visst icke,
som det kunde tyckas, “arbetade
sig upp” utan i stället arbetades ner
af omständigheterna — som kornen i
qvick8anden mala ned sitt offer.
Det fans stunder, då hon kände att
det var hennes skuld. Men strax
derpå kom medvetandet, att det i alla
fall icke var det — åtminstone ej helt
och.hållet. Det var någonting i
väntan, som gjorde, att Leopold måste låta
oket ligga på nacken och dra det
tunga lasset.
Omsider kom det väntade. Det var
en liten rar pojke, och när Leopold
fick se honom, märkte han icke alls
okets tyngd. Det kändes tvärtom, som
då han och Anna foro öfver oceanen på
5 dagar och några timmar 1 slutet af
Maj månad.
Men någon frigörelse ur träldomen
var det icke nu värdt att tänka på.
För öfrigt skulle han nu helt säkert
gå med tunga steg och böjd nacke,
äf-ven om oket vore borta. Det går
mycket lättare att göra en fri man till slaf
än en slaf till en fri man.
Men det kom något i detta slafverl
som icke funnits der förut — ett mål,
som höjde honom och tände hoppet i
hans bröst. Han — pojken der —
skulle blifva fri och för hans skull
ville fadern vara trål.
Det var något — det var detta —
som nu adlade honom och hans arbete.
Trött och fåordig var han som
vanligt, när han, sotlg och svettosande,
kom hem om qvällarne. Men han
lade sig icke att sofva, så snart han ätit.
Han lekte med den lille sprattlande
varelsen som låg i hängmattan,
bvil-ken var uppsatt i köket, så att Anna
skulle kunna fullgöra sina pligter som
maka och moder samtidigt. Och i hans
ögon syntes en liflighet, som skarpt
af-stack mot hans trötta, tunga gestalt
Dock kunde det ännu icke sägas, att
hvarken Leopold eller Anna trlfdes i
Amerika.
Den lille gjorde det så mycket mera.
Men så var han ju född der.
Det hade ofta varit på tal mellan
man och hustru, att de, liksom de
flesta arbetarefamiljer i den hastigt
uppväxande präriestaden, skulle köpa en
af de billiga tomter som såldes i stor
skala i stadens utkanter. De Bkulle
sedan känna sig mera bofasta och
lättare slå rot här i landet, än det hittills
lyckats dem. Men först skulle pengar
sparas; och det gick mycket långsamt.
Det, som blifvit hopsanlarlt före 3en
lilles ankomst, gick sin kos vid detta
stora tillfälle. Efteråt börjades på
nytt igen.
Ändtligen stodo de dock nära målet.
Nu följdes de åt om söndagarne alla
tre — den tredje åkande 1 en liten
’korgvagn, som Leopold sköt framför
sig längs den ändlöst långa
trottoaren — ut till den ödsliga slätten, der
några små nya trähus lågo
kringströdda som packlårar och nyplanterade
skuggträd utan skugga stodo som käp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
