Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der borta står en fri mans boning.
Skola vi gå dit? Om jag känner
honom? Visst Inte — men det gör
ingenting. Kom bara!
Der sitter han ute på piazzan.
Torftigt klädd, arbetsklädd, och med
•‘corncob”-pipa i munnen. En kraftig
gestalt, brunbränd, och med ett.
allvarligt, ärligt ansigte.
En bondknyffel, tycker ni. Alldeles
rigtigt ur er synpunkt. Ur min —
en hedersknyffel.
Är han svensk? Inte precis — ej så
småBvensk som vi. Han är
svenskamerikan.
— God afton, landsman!
— God afton!
Vi språka en stund. Det vill säga,
det är mest han som gör det, ty han
är språksam och rättfram. Vi å vår
sida äro en smula reserverade, ty —
horribile dictu! — vi ha ju icke
blif-vit presenterade för hvarandra.
Han bjuder oss stiga in — ej med
hatten i hand och oaflåtliga
bugningar. Enkelt, hjertligt och utan att
resa sig upp frå» stolen på piazzan
frågar han: “Vill ni komma in?”
Vi låta icke krusa på oss. Det
skulle vara detsamma som att gå miste
om att få veta, hur det ser ut inne i
hans hem, ty ban bjuder oss icke två
gånger.
Det ser ut som en torparstuga,
tycker ni.
Vänta ett ögonblick! Se ut öfver
denna oändliga slätt, innan solen går
ned. Hundratals acres här tillhöra
den der bondknyffeln — ett område
nästan lika stort som det. hvarpå vår
lilla slammerköping är belägen.
Hvar-för han icke bygger slott och åker
efter fyrspann? Det har han icke råd
till. och äfven om han hade det, är det
icke troligt, att han skulle göra det, ty
hans håg står icke efter slott och
fyr-spann. — Men “han Är ingen
bondknyffel”, tycker ni. Åhjo, han är den
samme han var, innan ni fick veta
storleken af hans egor. Men antag, att
vi skulle kalla honom en kung.
Hvar-je stolt, fri man «om eger jord i detta
land är en kung. Det gör ingenting,
om vi hysa den åsigten för tillfället.
Vi äro nu ute i Vestern. Och vi få nog
våra gamla, mera passande,
trångbrö-stade åsigter åter, när vi komma
tillbaka hem och snobba upp oss igen. —
Men nu gå vi in.
Inte så ruskigt som ni förestält er?
HÉft är hemtrefligt och ser burget ut.
Föga lyx — om man undantager
fruntimrens många prof på husflit och
konstfärdighet — men mycken solid
beqvämlighet. En mängd böcker och
tidningar visa, att man har sinne för
annat än det rent materiella. De
engelska äro öfvervägande, men de
svenska äro också ganska väl
representerade. Till och med de
svensk-amerikanska! Nå det är något ovanligt —
ty i allmänhet har man här uto,
liksom ni, en viss fördom mot
svenskamerikansk literatur, derför att man
icke känner till den. Hvad literatur
på svenskt språk beträffar har man
här lika stor förkärlek för den äldre
— från Blanches, Jolins och Emelie
Flygare-Carléns dagar — som ni för
den allra yngsta. Skilnaden är blott
att de läsa för att tillfredsställa sin
smak, ni er nyfikenhet.–
Men här kommer “missis” — frun
är det inte värdt att kalla henne.
Enkel. skrupulöst snygg och treflig utan
att vara tlllgjord. Ser hon inte nätt
och husmoderlig ut i kalikå? Det
passar henne bäst. Det är endast, när
hon försöker efterapa er fåfänga, som
hon blir löjlig. Nu inger hon vördnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
