Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot denna styra vi kurs som seglare
mot en fyrbftk. Ni behöfver icke
frukta arrestering, om ni gftr på banan hftr
ute. Vi fortsätta vidare i den
ljus-mättade, solfylda, värmedarrande
at-mosferen längs de jemnlöpande,
glittrande skenliniema öfver prärierna
mot den aldrig uppnådda horisonten.
Gång på gång, innan vi lemna det lilla
nybygget ur sigte, vända vi oss om
för att se, hur långt vi kommit — det
enda sätt, hvarpå vi kunna märka
våra framsteg. Det förefaller oss redan
i början som en lång och dryg väg,och
ehuru vi påskynda, eller rättare
förlänga våra steg, tycka vi oss komma
blott snigelBakta framåt.
Icke en enda gång under dagens
lopp komma vi till något ställe, der ett
af dessa små röda stationshus är
un-derordnadt någon annan byggnad på
platsen. I närheten af dem, men dock
så långt borta från banan, att vi icke
frestas lemna denna, se vi hvita eller
grå farmhus i gröna rutor af
planterade träd, hviika i sin ordning
omgif-vas af regelbundna gula, gröna eller
bruna fält. Men det som mesta tiden
ter sig för våra blickar är den till
utseendet öde vidden af prärier med dess
många vexlande färgförtoningar,
påminnande om hafvets.
På banans glimmande skenlinier och
det gulröda, grofva gruset tyckes solen
koncentrera ljus och värme. Dit ha
också en mängd ormar och landsköld-
paddor samlats. De förra kila under
skenorna eller nedåt banken, då vi
vandra fram, men de senare ligga
o-rörliga, strödda här och der längs
li-nien likt ko-kokor.
I aoldalningen upphinnas vi af ett
tåg som med sin rad af eleganta
vesti-bulvagnar susar förbi, så att
luftdraget håller på att blåsa oss omkull, der
vi 8tå nedom den på detta Btälle låga
banvallen. Det yr upp en sky af
damm och grus och försvinner ur vår
åsyn.
— Det, menar ni, är sättet att
komma fram i Amerika; ej som vi gå och
lalla.
Ni kan ha rätt; men det fins ju skäl,
hvarför vi icke kunna färdas på det
snabba och beqväma sättet. Men
ingenting hindrar, att vi försöka tjufåka
på ett godståg. Det måste vi göra, ty
det är en Icke ovigtig del af lifvet i
Vestern.
Dä vi komma till en lutning, der det
väntade tåget måste sakta fart, lägra
vi oss i skymningen. Vi göra upp eld
bredvid banan och steka majsax.
hvil-kas korn just hålla på att förvandlas
från mjölkiga till mjöliga.
Med skenet af lägerelden i ögonen
börja vi blifva svärmiska och med
svärmeriet kommer hemlängtan.
Låt oss fara tillbaka med snabbaste
möjliga fortskaffningsmedel — på
fantasiens vingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
