Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSION OCH VE K KL IG HE 1.
133 c
svann sedan genom trappgången till
sofbåsen på de öfre våningarne. För
hvar och en som den utanför stående
såg försvinna på detta sätt, kände han
det dystrare, kallare, ödsligare.
Slutligen fans blott en qvar, inkrupen
längst borta i en skum vrå. Clerken
var nära att förbise honom. Men
plötsligt blef han honom varse — den
sittande kanske snarkade till eller
stönade i sömnen — och han gick rakt bort
till honom, ruskade honom häftigt och
lyfte honom handgripligt från stolen.
Den väckte gnuggade sig i ögonen, såg
med en slö blick på clerken och
loma-de sedan bort mot dörren, närmande
sig den ensamme svensken, som
utanför väntade honom med nästan
ängslig ifver.
På trappan blef den utkomne
stående och stirrade orörlig framför sig i
natten. De elektriska ljusen
slocknade, fräste och glödde en stund, och så
blef det tryckande mörkt. En klocka
någonstädes i närheten klämtade tolf
entoniga, dofva slag.
Med en harkllng steg den som stått
på gatan fram och gaf sin närvaro
tillkänna.
Ehuru de aldrig sett hvarandra förr.
började de båda husville samtala som
om de varit gamla bekanta. De
behöf-de icke presentera sig för hvarandra.
De hade Ingen lust att veta
hvarandras namn. Det var nog att hvardera
viste den andre vara en menniska i
samma belägenhet som han sjelf. Det
förekom dem så naturligt, att de skulle
Röra sällskap, att intet ord yttrades
dem emellan med afseende der på. Det
Rkedde af Instinkt.
De började gå framåt den folktom-
ma, mörka gatan med händerna djupt
instuckna i byxfickorna och
hufvude-na så mycket som möjligt Indragna
inom uppslagna rockkragar. De glngo
tysta, viljelösa, utan mål — halfvakna
sömngångare. Dystert suckande
gen-ljödo deras steg mellan de höga,
mörka byggnaderna. En hund skälde högt,
då de gingo förbi en stängd butik, der
en lågt nedskrufvad gaslåga brann. En
cab körde skrällande, skramlande
öf-ver gatan ett stycke längre borta. När
ljudet deraf så småningom dött, blef
det tyst igen, med undantag af det
dofva mummel, likt ett vattenfall i
fjer-ran, som alltid uppstiger från en
storstad, och som de dervid vana icke
kunna höra. Nattvandrarne höra det och
kände sig beklämda.
De kommo midt för en krog med
rullgardiner för nedre hälften af
fönstren och dörrglasen. Genom de
obe-täckta rutorna sken dämpadt,
matt-gult ljus inifrån. En karl som i
mörkret såg ut som en skugga kom från den
smala, svarta gränden bredvid,
öppnade smygande dörren och slank in.
De båda sömngångarne Töljde efter,
ljudlöst, skugglikt. En otäck,
qväl-jande. stinkande värme rök dem till
mötes.–
* . *
I den grå morgonen backade en
patrullvagn upp mot trottoaren.
En iiten folksamling uppstod.
En påklädd kropp asades ut och
lyftes upp i vagnen. Derpå kördes den
bort.
De, som stannat en stund, fortsatte
hvar åt sitt håll.
Och så var det slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
