Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t>emma igen.
Mor Elna hade pyntat sin stuga.
Nytt, finhackadt granris läg på golfvet
och doftade så skönt och jullikt. Det
gamla slagbordet betäcktes af en
drallsduk, som bländade med sin
hvithet. Derpå stodo ett par
messings-ljusstakar, som blifvit blankskurade
och försedda med ljus, som i tio år.
tjenstgjort som julljus och
dessemellan legat förvarade i den stora
blåmå-lade kistan, i hvilken mor Elna fört
med sig sina timliga egodelar i boet,
när hon gifte sig med Sven. Två röda
äpplen, de rödaste och vackraste af
dem, som vuxit i den lilla trädgården
utanför stugan, lågo också på bordet,
ett vid hvar ljusstake.
Mor Elna satt med glasögonen på sig
och läste i Mårten Luthers
Huspostil-la, medan potatisen kokte.
Det såg ut som läste hon med
andakt. Sä gjorde hon äfven, men om
sanningen måste fram, så var det icke
i postillan hon läste utan i ett bref
som lfig inuti densamma.
Det var från Lars, hennes ende son,
som var i Amerika, och det var ett år
gammalt.
Det var nu tio år, sedan Lars — då
en långskranklig, ljushårig, fräknig
och framför allt dugtig pojk på nitton
är — for till Amerika med sin fars och
mors välsignelser, ett hundra
riksdaler insydda i västen, ett knyte med
smörgåsar, hemmastickade
ullstrumpor och annat smått och godt uti, samt
en kista, hvarpå stod måladt med
bok-stäfver i bjerta färger hans fulla namn
Lars Sväns Sån bland rosor och
tulpaner.
Lars skref icke ofta hem. Men till
hvarje jul hade de gamle alltid fått ett
bref från honom med inneliggande
femtio kronor, hvaraf de kunde sluta
sig till att Lars lefde — ty annars
kunde han ju inte skrifva bref till dem
— och att det gick bra för honom i
Amerika — ty hur skulle han annars
kunda sända hem femtio kronor
hvart-enda år?
Det gladde de gamla. Mera
glädjande hade det dock varit, om Lars
sjelf kommit hem.
Men i år hade ingenting hörts af,
och nu var det redan julafton.
Der-för var julglädjen dämpad i stugan och
mor Elnas förklädessnibb våt.
Det började skymma, och
snöflingorna föllo tätare utanför fönstret med
de små, blyinfattade rutorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
