Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aflöning från fabrikskontoret till dess
den låg i mrs Karlsons ledande hand,
som var röd af hushållsbestyr och vid
vissa tider sprucken i skinnet.
I dag var det visserligen icke
aflö-ning8dag, men han hade en
tiodollarsedel i fickan för kalkonköpet. Så
tyrannisk var icke mrs Karlson, att
hon icke anförtrodde honom dehna —
när det för tillfället icke fans
någonting af mindre valör i huset. Det
oroade henne emellertid, att hon icke låtit
vexla förut och under det hon höll på
med bakningen, var hon mycket
fundersam. –
Karlson deremot smågnolade för sig
sjelf soro den bekvmmerslösaste
men-niska i ver Iden, medan han skötte sitt
trägna arbete i fabriken. Af naturen
nöjd och sorglös hade han blifvit detta
ännu mera, derför att tian hade en så
“dugtig gumma” — hvilket han alltid
försäkrade vänner och bekanta,
närhelst det gafs den minsta Anledning.
Ändtligen ljöd ånghvisslan med sitt
fula bölande, som dock i arbetarnes
öron var skön musik två gångor om
dagen: kl. 12 och kl. 6 e. m.
Karlson kom ihåg. utan att behöfva
gå med ullgarnstråd knuten om
fing-rarne, att han skulle köpa kalkon med
sig hem och derför gick han från
fabriken åt ett annat håll än vanligt —
åt det samma som Gus Johnson och
Ed Larson, två gamla kamrater ända
från den tid, då de alla tre voro
oberoende ungkarlar, hvilket de ännu voro
— utom Karlson, förstås.
— Hvad ska’ du göra på dessa
vägarno? undrade Johnson.
— Jag skall ut och jaga turkey, sa
Karlson.
— Ska’ du det, så är der en för dig,
inföll Larson och pekade mot en krog,
framför hvars fönster en hop folk,mest
barn, stod och tittade nyfiket.
Innanför detta fönster gick en stor
kalkontupp och kråmade sig, röd om
näsan som krögarfar sjelf.
På sjelfva fönstret upplyste hvita,
röda och blå bokstäfver om, att en
tacksägelsedagskalkon kunde fås för
mycket billigt pris, om man hade tur
och försökte ‘‘the biggest schooner in
the city”.
— Vi gå väl in? mente Johnson,
mindre med tanke på kalkonen än på
den största bierkupan i staden.
De båda andra följde med, Karlson
i afsigt att strax komma ut igen och
förrätta sitt kalkonköp.
Sedan de tagit in hvar sin omgång,
råkades andra bekanta, som sällade
sig till de tre. Det blef prat och det
blef dispyt och det blef
tärningskast-ning och det blef mera förtäring. Och
så skulle man vara med om
lottdragning på krögarens
tacksägelsedagskal koner.
Lyckan log Karl Karlson mldt i
an-sigtet.
Han vann en kalkon.
Det var en best till kalkon — stor
som en strutsunge och lika
l&ng-skranklig. När den l&g framför
honom på disken — gulblå, som om den
blifvit strypt till döds, och med långa
borst här och der på det prickiga,
skrynkliga skinnet — jublades det och
hurrades för Karl Karlson.
— Nu får du lof att bjuda! ljöd det
också.
Ja, det ansåg Karlson inte vara mera
än rätt, när han fått en sådan präktig
fogel för så godt som ingenting. Och
han bjöd öfver lag.
Det kostade $3.55.
Men kalkonen hade han Ju fått för
ingenting, ty det vinnande numret
hade följt med den första omgången af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
