Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
började jag finna det enformigt och
tråkigt.
Da slungade jag pennan som ett
kastspjut i pulpeten, der den stod och
vickade i fulla fem minuter.
Derpå afsade jag mig min befattning
och upphörde med att sitta fåfäng på
grosshandlarens och vicekonsulns
kontor såväl som med att fåfängt älska
grosshandlarens och vicekonsulns
Amanda.
Sedan gjorde jag mig redo att resa
till Amerika.
Slutligen reste jag.
1 sinom tid kom jag till Chicago.
Hvad jag skulle der att göra. hade
jag icke rigtigt klart för mig. Jag
hade visst tänkt att jaga bufflar och
skalpera indianer, men den enda
buffelhjord jag fick syn på — i Lincoln Park
— var fridlyst, och hvarenda indian
jag råkade stod staty utanför någon
cigarrbutik och var af trä.
Jag hade emellertid ett
rekonimen-dationsbref till en aflägsen slägting
som skulle vara affärsman och mer än
millionär i den stora staden.
Men liksom bufflarne och
indianerna — de som kunde få skjutas och
skalperas — voro “en saga blott”, så
förhöll det sig äfven med den
aflägs-ne slägtingens millioner. Och hans
affär bestod af en liten obetydlig
snushandel vid en af svensk-amerikaner
bebodd och med många barnungar
beströdd gata.
Der tyckte jag icke om att stanna —
och fick det för resten inte heller.
Nägonstädes måste jag emellertid
vara. ty menniskan är så skapad att
hon behöfver rum. Detta är en
särdeles lycklig omständighet för alla
“missisar” — rotunda och angulära — som
“kipa romare”.
En sådan — och en af det rotunda
slaget — var mrs Olson, enka efter en
mr Olson.
Till henne lockades jag a fen
pappskylt, på hvilken stod att läsa med
stora. svarta bokstäfver:
FURNISHED ROOMS j
Och derunder, skrifvet med blyerts,
hård aom en griffel, följande, för den
vid språket ovane, som jag då var, icke
så synnerligen lättbegripliga
meddelande:
— En qvar tupp flott.
Utan att lyckas tyda denna inskrift,
följde jag dock af ren slump
anvisningen och efterfrågade i öfversta
våningen — dock sedan jag blifvit
vederbörligen snäst i alla vånlngarne
inunder.
Mrs Olson mottog mig med öppna
armar — liknelsevis taladt, förstås —
ty hennes ungkarlssängkammare hade
stått obebodd en längre tid, och jag
såg på den tiden hygglig och ärlig ut
som de flesta nykomna landsmän.
Tio minuter derefter och vid pass sex
veckor efter mitt sittande på svenska
grosshandlarens och portugisiske
vicekonsulns kontor i X-stad var jag
bosatt i Amerika.
Men att lefva i lugn och ro. när man
är bara tjugo år gammal, icke har
några Inkomster och endast ungefär $30
grundkapital, det är alldeles omöjligt.
Är man under sådana omständigheter
i Amerika, måste man “hustla”.
Jag gnodde så det var en glädje för
skomakare. Men något arbete
lyckades jag ej få. Det var lika omöjligt
att få bli gatsopare som borgmästare
I Chicago — ehuru det senare "jobbet”
var ett af de få som jag icke sökte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
