Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
©en pucftelrwetoa näktergalen.
Hvarför man kallar en qvinna med
vacker sångröst en näktergal, är icke
lätt att förstå, ty ingen skapad
varelse, fogel eller annat, förmår
frambringa så sköna toner som en mennlska,
när hon fått sångens gudagåfva. Men
det är i alla fall brukligt, att då hon
fått den i ovanligt rikt mått och är af
qvinligt kön. kalla henne en
näktergal.
Lina var det således i denna svagt
blldlika bemärkelse, ty hon hade en
öfvermättan härlig röst. Puckelryggig
var hon deremot, rent bokstafligt och
förskräckligt, stackars flicka.
Hon var tillika fattig och nödsakad
att sjelf förtjena sitt uppehälle, nu och
allt framgent, ända till sin död; ty med
sin fula, förkrympta kropp, skulle hon
hafva varit tokig, om hon inbillat sig,
att någonsin en annan skulle vilja
försörja henne. Hon hade icke samma
utsigt som andra fattiga flickor, bvilka
voro vackra och välskapade — utsigten
att blifva bra gift.
Det var kanske derför hon kommit
till Amerika och i Chicago ögnat sig
åt en sömmerskas, en puckelryggig
sömmerskas, sjelfförsörjande,
sjelfför-sakande lif.
Det gick bra för henne. Hon var
flitig, omtänksam, sparsam, hade
ständigt arbete och ganska god förtjenst.
Hon var praktisk, ty det var
nödvändigt; alls icke sentimental, ty det var
icke värdt; munter och glad, ty då gick
det bäst. Hon förvärfvade sig också
mänga vänner — eller nogare bestämdt
väninnor — och med dessa umgicks
hon bättre än qvinnor i allmänhet, ty
de kunde icke i henne misstänka en
blifvande rival. Detta gjorde, att de
aldrig visade den qvinliga afunden och
grymheten — den qvinliga sympatien
deremot så mycket mera.
Män, i synnerhet unge, undvek hon
nästan skygt. I deras närvaro
påminde hon sig sin olycka, kände sig
pinsamt medveten derom.
Hon hade alla qvinliga instinkter.
Det enda, hvarigenom hon skilde sig
från sina medsystrar, var puckeln.
Utan denna skulle hon kanske hafva
blifvit en god och lycklig maka och
moder. Hon svärmade för ett hem och
var en verklig liten konstnärinna i att
göra det trefligt omkring sig. Så snart
hon sparat ihop tillräckligt med
penningar, hade hon flyttat ifrån sitt
boardinghus och satt bo — ett litet en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
