Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han blef en smula’uppsluppen i
vännernas lag, samt en fullkomlig frånvaro af
all omsorg om morgondagen, gjorde,
att han sof som eh stock om nätterna
och icks såg en enda dag äldre ut än
han var.
Hugo Holm var alltigenom en
hygglig gosse — inte god nog för att vara
söndagsskollärare och inte nog
moraliskt förderfvad att intressera
fruntimmer i den inre missionen.
Som förut nämdt var han högst
sällan hemma. En måndag hände sig
dock, att han var det. Han led vid det
tillfället af hufvudvärk — något som
kan hända äfven den friskaste och
starkaste, i synnerhet om måndagarne.
Han var sängliggande hela dagen
ända till inemot fyra-tiden på
eftermiddagen, då han steg upp, tvättade
sig, klädde sig och tog en promenad
ute i friska luften — så vida man kan
kalla verldsstadsluften frisk.
Deref-ter åt han qvällsvard och gick sedan
direkt hem.
Hemkommen tände han en cigarr,
tog en bok och satte sig vid det öppna
fönstret.
Gatans hopgyttrade ljud upphörde så
småningom att vara förnimbara;
bokens personer och scener blefvo allt
mera otydliga (hvilket kanske delvis
var dess författares fel); den glödande
ringen på cigarren försvann — och mr
Holm satt och drömde i halfsömn...
Liksom aftonsommarens ljumma
vindflägt kysser en. som slumrar i
Guds fria natur, smektes hans öra af
en ljuf ljudflägt. Den följdes af
andra — ljufvare, starkare.
En själ som med rätta borde hafva
varit full af “bondånger”, fyldes i
stället af tjusning. Det var visst inte
rättvist. men det var kärleksfullt
Kärleksfull — vemodigt kärleksfull
var också sången.
Af allt, som bringar nordbons
lättstämda själ i stämning, finnes intet så
verksamt som detta. Och herr Holm
var intet undantag från sina landsmän.
Han lutade sig ut genom fönstret och
lyckades strax lokalisera sången. -Den
kom från ett öppet fönster rakt under
hans. Hvem bodde der? Det var en
qvinna och dertill en ung qvinna, det
hördes tydligt. Men hur hon såg ut
och* hvad hon hette — det fans det icke
den minsta antydan till.
Han hade bott på stället nära ett års
tid, men utom sin värdinna kände han
icke en enda menniska i huset. Det
är ingenting ovanligt i Chicago.
Men nu intresserade han sig helt
plötsligt för den. som bebodde
våningen inunder och egde den sköna
rösten.
Ja, han hade försökt analysera sina
känslor, skulle han kanske hafva
kommit till det resultatet att han höll på
att bli förälskad.
Förälskad — i hvad? En röst?
• . *
Ifrån den dagen kunde man finna hr
Holm i sin bostad, så snart han var
fri från sitt arbete. Han gaf sig knapt
tid att äta qvällsvard — åtminstone
inte att tugga födan ordentligt, och
såsom en följd deraf började han magra.
Aldrig hade han tid att dricka ett glas
med vännerna, aldrig uppoffrade han
en minut åt uppasserskorna på
restau-ranten. Han blef. i korthet sagdt, i
hast förvandlad till den mest
exempla-riskt moraliske unge man — för så vldt
det är någonting moraliskt för en
ungkarl att sitta hemma.
Och allt detta till följd af sången från
våningen inunder. Den hade förtrollat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
