Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan förut på skolans lägre stadium vid undervisningen
i naturläran. Ty meddelandet af denna kännedom bör
icke helt och hållet sparas till skolans högre stadium;
der bör den blott fullständigas. Redan barnet i de lägre
klasserna bör få klart för sig, att de sexuela delarne
af menniskokroppen äro lika »naturliga» som alla de
andra och att läran om dem hör lika väl som läran om
de andra kroppsdelarne till naturläran.
För den dertill skickade läraren eller lärarinnan
böra svårigheterna vid denna undervisning betydligt
kunna förminskas derigenom, att den ställes i samband
med undervisningen om djurens och växternas lif. Får
barnet lära att betrakta sig såsom en länk, den högsta,
i den del af skapelsen, af naturen, som är till för
barnets förnimmelse, då lär det sig också att betrakta sin
egen födelse och de naturliga orsakerna till den med
samma ögon, som det lär sig att betrakta blommans och
fogelns födelse, i hvilka naturföreteelser barnet
instinkt-likt känner och anar naturens underbarhet och skönhet.
Barnet lär sig då att äfven i sin egen tillkomst se en
uppenbarelse af denna naturens underbarhet och
skönhet, ja, barnet lär sig att deri se en af naturens
underbaraste och skönaste företeelser, då ju menniskan är den
jordiska naturens högsta företeelse. Men i en sådan
uppfattning af menniskans tillkomst och af menniskolifvet
ligger en sedlig förpligtelse, som icke utifrån blifvit inlärd
såsom ett dödt bokstafsbud, utan som växer upp och
utvecklar sig i barnets inre samtidigt med att barnet
sjelf växer och utvecklar sig, en sedlig förpligtelse, som
derföre är ett mägtigt skydd för den unga menniskan.
Vid all uppfostran, både vid den enskilda och den
offentliga, både i hemmet och i skolan, bar det blifvit
en vana att icke alls låtsa om de sexuela förhållandena,
att tiga ihjel barnets undran och frågor. Det är
egentligen två farhågor, med hvilka man sedan gammalt söker
försvara denna försumliga tystnad. Man är rädd för
»att väcka björnen som sofver», ock man är likaledes
rädd för att såra blygsamhetskänslan hos de unga genom
att tala och resonnera om det grannlaga ämnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
