Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortfor att tala om Jesu dyra sår, men ingen tog åt sig,
ty ingen visste sig ha sårat någon Jesus. Han försökte
nu med djefvulen, men den hade ingått så i deras
um-gängesspråk som ett talesätt, så att den icke heller gjorde
något intryck. Slutligen hittade han det rättal Han
talade om den till våren stundande konfirmationen. Han
erinrade om föräldrarne, som väntade att få föra sina
barn ut i lifvet; men när han kom på tal om
husbönderna, som icke ville ge någon anställning, om de icke
voro konfirmerade, då var han oemotståndlig, och det
var icke en, som icke förstod konfirmationens djupa
betydelse. Nu var han sann och nu förstodo honom alla
unga sinnen». (Sid. 64.)
Det ligger i denna skildring med sin cyniska
anstrykning en förfärande sanning. Detta gäller i mer än
ett hänseende. Jag fäster mig denna gång endast vid
det tyvärr vanliga missbruket vid barnundervisningen
att i oträngda mål, förutsättningslöst och derföre osant,
söka röra barnens hjertan med talet om försoningens
dyrbara sanning. Denna sanning kan icke hafva någon
hjertebetydelse för en menniska utan att hon har en
hjerteförnimmelse af att hon är en syndare inför Gud.
I regel kan ett barn eller en mycket ung menniska ej
hafva någon utpräglad sådan förnimmelse. Synd och nåd
förstår barnet icke, men rätt och orätt förstår det. Från
de sistnämnda lägre verkligheterna, som äro sanningar
för barnet, måste uppfostraren utgå, för att de
förstnämnda högre verkligheterna skola kunna blifva sanningar för
barnet. Men detta sker icke blott genom undervisning,
utan dertill fordras uppfostran med allt det tålamod, som
hör till en sådan. Allra minst når man målet genom
plugg och utanläsning.
Jag vet väl, hur svårt det är att yttra sig i detta
ämne. Man löper så lätt fara att missförstås. När jag
en gång för några år sedan under en diskussion i ett
större sällskap uttalade mig i denna riktning, blef jag
motsagd af en gammal man, som med både värma och
rörelse protesterade mot det påståendet, att ej ett barn
skulle kunna tro och lefva trons lif. Och många instäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
