Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men vigtigare än något annat är vid
kristendoms-undervisningen »det personligas» betydelse. Hela denna
undervisning måste präglas af en hjertlighet, som går
från lärarens hjerta till lärjungarnes hjertan. Här
fordras det mer än vid något annat ämne, att lärjungarne
känna och förstå, att läraren är deras vän. Kristendoms*
undervisningen har visserligen den uppgiften att
meddela kunskap. Det måste man bestämdt hålla på, både
teoretiskt och praktiskt. Men vida högre och vigtigare
är dess uppgift att gifva lärjungen ett hjerteintryck af
kristendomen. Här bör icke vara någon skarp skilnad
mellan undervisning och uppbyggelse.
Kristendoms-undervisningen bör alltid vara i viss mening
uppbyggande. Jag menar dermed icke alls, att någon predikoton
skall anslås eller att undervisningen skall vara direkt
anlagd på s. k. uppbyggelse. Uppbyggande blir den, när den
sker på ett hjertligt sätt, på ett kristligt sätt, när den,
lämpad efter ungdomens ståndpunkt, på ett kärleksfullt, fint
och taktfullt sätt rör sig då och då kring ungdomens
erfarenheter. Ungdomen skall i den religiösa undervisningen
känna igen sig sjelf, sådan ungdomen lefver och har sin
tillvaro i det verkliga lifvet, i tidens frågor och rörelser.
Den* religiösa undervisningen får hvarken fördjupa sig
i dogmatiska klyftigheter och abstraktioner eller för
mycket uppehålla sig vid spörsmål, som haft betydelse under
en förgången tid och kanske då varit lifsfrågor, men som
icke äro af betydelse eller ens af intresse för vår tid.
Och lika litet får den försvinna i känslofull
öfversvinne-lighet.
Går kristendomsundervisningen i nu angifna
riktningar och vaktar den sig för nu antydda fel och
misstag, så rustar hon den unga menniskan till strid och
ger henne vapen i hand mot sin fiende osedligheten.
Kristendomen, då den träder henne till mötes i kött och
blod, men på samma gång i sin rätta ljusgestalt, i Jesus
Kristus, visar såsom ingenting annat sedligheten,
sedelagen, sedebudet: »du skall och du skall icke» i dess
himmelska, men dock icke oupphinneliga skönhet. Ty
skall sedligheten i sin stränga fordran såsom en kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
