Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medlar uppnåendet af det himmelska målet. Uppfostraren
skall arbeta på att göra lagen med sin stränghet och
dom öfverflödig, men han måste under detta sitt
upp-fostringsarbete använda den.
Ingen verkligt förståndig menniska kan väl annat
än djupt beklaga, att den falska humanitetssträfvan, som
jemte så många andra strömningar, goda och onda,
genomgår vår tid, härutinnan förvirrat begreppen.
Begreppen blifva handlingar, och handlingarna bära frukter.
Och frukterna af denna begreppsförvirring äro i olika
gradationer olydnad mot föräldrar och allt slags
öfver-het, förakt för allt hvad auktoritet heter, för lag och rätt,
pockande på frihet att handla efter eget tycke, egen lust
och egna lustar. Till dessa frukter kan man också räkna
den litteratur, om hvilken talats sidd. 20 och 38. Den
lägger an på de unga och bidrar, så godt den kan, till
denna »humanitetsuppfostran». Enligt denna litteraturs
åskådning är det »skråskilnad» att en lärare kallar sina
lärjungar »du» och ett »ingrepp i tolfåringens personliga
rättigheter» att hans far skickar honom ärenden. En
sådan åskådning kan knappt förklaras på annat sätt, än
att dess målsmän sjelfva äro offer för en förvänd
uppfostran. De hafva aldrig på det rätta sättet fått lära att,
såsom det grofkornigt men betecknande heter, »veta
hut». Denna för hvarje menniska nyttiga lärdom
bibringas ingalunda genom brutalitet, men lika litet genom
flathet och svaghet från uppfostrarens sida. Jag
anklagar med dessa ord icke dem, som lida af följderna deraf,
att vår tids uppfostran är bekajad med sistnämnda lyten.
Men jag anklagar denna uppfostran och dem, som för
densamma bära ansvaret. Och jag skulle önska, att de
många, som i tysthet bära denna anklagelse inom sig,
vågade högt tala ut hvad de tänka.
»Den som spar sitt ris hatar sin son; men den som
älskar honom agar honom i tid» (Ordspr. 13: 24) är ett
gammalt vishetsord, som erfarenheten nog kommer att
besanna, så länge verlden står. Hvarje försök att vara
visare än Gud är ett farligt experiment. Det är förstås
sant, att under »den gamla goda tiden» Ordspråksbokens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
