Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lism. I skolan inplantas »ex officio» i barnet alla
möjliga dygder: gudsfruktan, sanningskärlek, nykterhet,
måttlighet, tuktighet i tal och lefverne, godhet mot de fattiga
o. s. v. Och ofta är lifvet i hemmet och det lif utom
hemmet och skolan, som möter barnet, en samling
verklighetsbilder af alla dessa dygders motsatser. Af
gudsfruktan t. ex. ser barnet kanske ingen yttring under
veckans sex arbetsdagar. Ty i huru många hem förekommer
husandakt? Den enda påminnelse barnet får om att
Gud fins är kanske genom Guds namns missbruk. Och
om söndagarna gå kanhända modern och döttrarna i
högmässan och tjenarinnorna i något bönhus. Men
fadern går till sitt arbete på förmiddagen; och på
eftermiddagen sköta allesammans sina nöjen. Så länge
gos-sarne äro små, skola de följa modern i kyrkan, men när
de blifvit äldre, befrias de derifrån. Så går det ju till
i de flesta aktningsvärda familjer inom statskyrkan.
Hvarje innerligare yttring i lefvernet af den
gudsfruktan, livarom barnet ex officio hör talas i skolan, kallas
och anses i det verkliga lifvet för svärmeri och öfverdrift.
I det verkliga lifvet, i hemmet, är man vidare icke
så noga med en och annan s. k. nödlögn. Hur ofta får
icke barnet höra sin moder befalla tjenarinnan, som
anmäler ett besök, att säga: »frun är icke hemma». Den
lögnen har ju blifvit ett ordspråk; så vanlig är den.
Stundom älägges barnet sjelf att vara ljugaren. Dylika
lögner i variationer höra till hvardagligheterna i barnets
lif. Och hur ofta får barnet ej vid familjebjudningar
se prof på omåttlighet och onykterhet hos dem, som
skola vara barnets föresyn. Hur ofta får det icke i
hemmet och borta höra svordomar och frivolt skämt från
de läppar, som »ex officio» skola bestraffa barnet, om
det begår liknande förseelser. Snäsighet och
obarmher-tighet mot de fattiga torde barnet oftare få bevittna än
motsatserna. Att i både det offentliga och enskilda
lifvet sådana personer åtnjuta aktning och firas, om hvilka
äfven barnet får höra, att de lefva i laster, som »ex
officio» fördömas, är icke alls ovanligt. Kanske umgås
sÄdana personer i barnets hem? Ja, hvem vet, kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
