Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det, utan som derjemte begagnar sin nu mognade erfarenhet
i förforelsekonst till att gifva vinkar och råd åt den unga
generationen, hur den skall gå till väga för att icke behöfva
misslyckas i sina förförelseförsök!
Ja, och dertill lägger sig hr Strindberg i dessa skrifter
synnerligen vinn om att lugna de unga för följderna af
otuktslasten. Den saken gör han grundligt, går ända från
början. I sammanhang med berättelsen om hur han som
barn började öfva onani (»Tjensteqvinnans son» sid. 87)
omtalar han också, hur »han snart lade bort odygden när han
fick en skrämbok i handen, men då inträdde i dess ställe
en kamp mot begären, dem han ej mägtade besegra, emedan
de öfverföllo honom i form af gyckelbilder under drömmen,
der hans kraft var slut, och sömnen fick han ej njuta lugn
förrän han vid aderton års ålder öppnade umgänge med det
andra könet.»
Skrämboken han menar är den ofvan nämnda Dr Kapffs
bok »En ungdomsväns varning för ungdomens farligaste
fiende». (Om min egen mening rörande den boken skall jag
längre ned säga några ord.) Tanken på den fruktan denna
bok injagade hos honom i barndomen, kommer hr
Strindberg att gång på gång öfver den utösa sin bittraste vrede,
på samma gång han går in i resonnemanger om onaniens
delvisa berättigande. »Man har upptäckt», säger han, »att
det icke är odygden sjelf, utan den otillfredsstälda driften,
som framkallar sjukdomsfenomenen, och en ny fransk läkare
har gått så långt, att han till och med anser handlingen vara
ett icke skadligt underhjelpande af naturen. Detta må han
stå för». Obetingadt tycks Strindberg således icke vilja skrifva
under den nye franske läkarens mening. »Det kan», säger
han vidare, »icke nekas, att öfverdrift i detta fall kan
följas af sjukdomar, men då är det öfverdriften, som vållat
det; och den fortsatta vanan, som gjorde, att det naturliga
sättet icke kom till sin rätt, vållade olägenheten just
deri-genom. Att ovilja mot könet skulle bli en följd är ej sannt,
ty odygdiga pojkar ha sedan blifvit dugtiga
fruntimmerskarlar, bra makar och lyckliga fader. Eget är också, att
fruntimren icke visa sig gunstiga mot oskulder.»
Personne: Strindbergslitteraturen. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
