Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till xle allra bästa styckena*.*) Det tycks således finnas
måxiga perlor i samlingen, då en klassifikation mellan de
bästa och de allra bästa kan göras. När allt kommer
omkring, är det kanske — »bara perlor».
Hrj Brantings slutomdöme är, att »Giftas’ andra del
således visst icke saknar ljuspunkter, den heller», hvarför
»vi ännu alltjemt kunna vänta nya, värdefulla arbeten af hans
rika begåfhing», hans, som enligt hr Brantings förklaring på
ett annat ställe i recensionen är »vår främste nu lefvande
författare.» Denna hr Brantings dom öfver Giftas* författare
är visserligen icke litteraturhistoriens, men säkerligen går
den förklaringen ändå i åtskilliga individer af det beskedliga
publikum.
En annan recension af ungefar samma sort, d. v. s.
med samma tendens som hr Brantings, fastän vida
menlösare, läsa vi i N:o 46 af Ny Illustrerad Tidning för 1886,
undertecknad af Georg Nordensvan. Denna recension har
till öfverskrift: Ur ett bref om »Giftas», andra delen,
och börjar så: »... . Du yttrar: »Hvarför kan inte
Strindberg skrifva som en menniska? Han som kunde göra bättre
saker än vi allihop och slå oss alla ur brädet, om han bara
ville!» Du har mycket rätt. Han är den största
begåfnin-gen bland oss, och det är derför sorgligt, att han ej är mera
rädd om sitt rykte, att han ej alltid tänker på huru talang
förpligtar. Den nya delen af »Giftas» kan ej försvaras,
hvar-ken till sin tendens eller till sitt skrifsätt. Tendensen,
uttryckt med mer än önsklig skärpa i det olyckliga förordet,
är så ensidig och öfverdrifven, att jag tycker man ej ens
behöfver påvisa dess haltlöshet..... Jag lemnar forordet
i dess värde. Att de aderton novellerna i allmänhet äro
slarfvigt och föga konstnärligt skrifna och att de ej gå upp
emot de bästa stycken i arbetets förra del hör man uttalas
allmänt — och tyvärr med skäl. Men jag har nu en gång
den der böjelsen att bedöma ett arbete efter det bästa det
innehåller. I mörkt eller dimmigt hållna målningar är det
just ljuspunkterna *), som dra blicken till sig. Och jag vill
I) Ears, af mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
