Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men jag måste dock något vidröra denna sak, emedan
angående densamma ganska stor begreppsförvirring råder, och
»den moderna ungdomen» gör allt hvad den kan for att
hålla, förvirringen vid magt, for att röra ihop de äkta
realisterna med deras karikatyrer. Afsigten är tydlig. Är man
sjelf ett dåligt sällskap, söker man hålla sig uppe genom att
tränga sig på ett godt sällskap. Jag finner inga bättre ord for
att uttala min egen tanke om denna oförskämda framfusighet
än de, hvilka Docenten von Schéele yttrar om detta tilltag
"i sin nyssnämnda skrift. Öfversättaren af denna ungdoms
»vetenskapliga» auktoritets, Max Nordaus, »Konventionella
nutidslögner», hr E. Thyselius, sammanställer i det
svas-sande företalet till sin öfversättning Nordau med ofvan
anförda norske realister, »fastän hos dessa diktare och deras
meningsfränder Nordaus idéer framträda höljda i diktens
lena, endast halft genomskinliga siden». Härpå svarar hr
von Schéele: »Ibsen och våra andra högt värderade
nutidsförfattare skulle i hufvudsak gilla Nordaus teori »om den
fria parningen», ehuru de höljt sina tankar »i diktens lena,
endast halft genomskinliga siden»! (»Lent, halft
genomskinligt siden» om Ibsens och Kiellands diktform!) Man vet ej
hvilket man mest skall häpna öfver, den oförsynthet,
hvarmed öfversättaren framslungar detta kategoriska påstående,
eller den kortsynthet, som gör, att han förmodligen tror sina
egna ord. »Dockhemmets» författare skulle hysa samma
åsikt om kvinnans uppgift och ställning som Max Nordau,
hvilken anser henne som en andlig automat! Författaren
till »En Hanske» skall sättas i parité med målsmannen för
»djurens fria parning»! Tvärt emot den hvarje sjelfständigt
tänkande kvinnas tacksamhet, som hr Thyselius vill
tillerkänna Max Nordau, vänta vi, att den kvinna, som känner
sitt menniskovärde och sin sedliga uppgift, skall kalla den,
som predikar hans åsikter, för hvar kvinnas niding och
större smädeord veta vi aldrig slungadt mot Ibsen och
Bjom-son, Kielland och Elster, än då dessa sägas höra till den
ligan. Nej, gif honom i sällskap författaren till »Giftas» —
och sällskapet är kanske ändå för godt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
