Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och af Geijerstam förtäljer om sig i »Erik Grane»? Ja är
det ens att undra öfver att de berätta detta om sig sjelfva
såsom en anklagelse mot missförhållanden, hvilka bidragit till
-deras olycka. Att de unge ej skulle hafva någon skuld, är
osannt, men det är lika osannt, att samhället icke också har
sin dryga skuld. Har man genom sin verksamhet blifvit
stäld vid de ungas sida, dagligen sett deras lif på nära håll,
delvis fått deras förtroenden, och blickar man i denna
belysning tillbaka på sin egen uppväxt och ungdom, dä måste
man erkänna, att så är. Och derfor kan man hysa en
verklig kärlekens medkänsla för de missriktade och förfelade
existenser, hvilkas skriftställeri och offentliga uppträdande
man för samhällets och isynnerhet för den uppväxande
ungdomens skull måste, med sedlig harm, på det oförsonligaste
sätt angripa och bekämpa.
Och derför åter, — räckes åt ungdomen ingen hjelpande
hand, utan stannar man vid ett undertryckande af denna
litteratur, då är hjelpen blott half — och knappast det —
och half hjelp är ingen hjelp. Dessa cyniska utgjutelser,
som böra nedtystas, äro förvridna ekon af ett skri efter
hjelp, som ohördt förklingat. Nedtysta vi endast, utan att
akta på detta skri och utan att hjelpa, då göra vi oss
skyldiga icke blott till en obarmhertighet, utan också till ett
skrymteri, för hvilket vi skola tvingas, kanske förr än vi
ana, att aflägga en räkenskap, som blir vår dom. Det är
samhällets pligt att undertrycka och bestraffa brotten, men
om samhället, på samma gång det utöfvar den pligten,
uppammar brottslingar, är samhället sjelf den största
brottslingen. Samhället har ingen moralisk rättighet, och ännu mindre
någon pligt, att bestraffa brott, till hvilka det sjelf genom
öfverträdelse och underlåtenhet är skulden.
Må ingen göra sig skyldig till den ytligheten, att han
i detta »erkännande» ser ett försvagande af den
förkastelse-döm, som förut blifvit fäld öfver det sedeslösa skriftställeri,
hvilket grasserar ibland oss, eller ett försvagande af vår
bestämda fordran att få skydd enligt gällande lag mot denna
hydra. Ett sådant erkännande kan mycket väl stå
tillsammans med både denna dom och denna fordran. Genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
