Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För andra generationens lycka och välgång utsätta
sig emellertid de invandrade svensk-amerikanerna för
mera tragiska lifsförhållanden än detta. Hela deras
historia är på sätt och vis en tragedi — med många
komiska inblandningar.
Svenskarna äro icke och hafva aldrig varit ett
hemfolk i så hög grad som till exempel fransmännen sägas
vara det. Deras ungdom kan karakteriseras med de
ord skalden Gei jer lagt i vikingens mun:
“Vid femton års ålder blef stugan mig trång,
där jag bodde med moder min.”
Ut! ut! hän mot det okända, vida, äfventyrliga! —
sjunger det i blodet hos de unga i Sverige och det är
detta mera än något annat, som visar att det ännu icke
är så utspädt, att ej några droppar af vikingafädrens
finnas däri. Men med denna äfventyrslusta och
längtan bort, bär svensken samtidigt hemlängtan i bröstet.
Därför är han så orolig i sinnet.
Och på grund af denna sammansättning kan han
icke hålla sig hemma, om han också väl vet, att han
kommer att lida af hemlängtan därute.
Om hans afkomlingar här, amerikanerna med
svenska anor, ärft samma drag, blir det en betydlig skillnad
mellan dem och de yankees som under generationer ej
begifva sig utom New England och i många fall knappt
sätta sin fot utom sitt fäderneärfda “homestead”,
hvar-för de också äro inbitna i “knownothingism”.
Går det hos dessa amerikaner af svensk härkomst
också igen något af de invandrade förfädrens
hemlängtan till Sverige — som ett psykiskt sjukdomsdrag,
ifall man så vill anse det — så torde det hjälpa till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
