Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De veta mycket väl, att stöld är en ständig
företeelse i alla civila och militära
ämbetsverk. Men “det betyder ingenting!“ säga de,
det är bara enstaka fall, och så länge
ämbetsverken finnas kvar, löpa penningpungen och
hemmet ingen fara.
De veta, att valen ske med tillhjälp av
pengar, mat och dryck, och att i
folkförsamlingen röster köpas med löften om platser,
koncessioner och försnillning. Lika gott! — en
lag, antagen av folkets representanter,
betraktas av dem som helig. De skola kringgå den,
de skola bryta mot den, om den hindrar
dem, men lika fullt hålla eldiga tal om dess
gudomliga betydelse.
Statsministern och ledarna för oppositionen
kunna skälla ner varandra i folkförsamlingen,
men när ordväxlingen är avslutad, visa de
åter varandra den ömsesidiga aktningen, —
de äro två chefer, två oundgängliga personer
i staten. Och om i domstolssalen allmänna
åklagaren och försvarsadvokaten över
huvudet på den anklagade tillkasta varandra
skymfliga tillmälen och kalla varandra i
högtravande ordalag för lögnare och bedragare, så
trycka de likväl varandras händer, när de
slutat sina tal, och lyckönska varandra till
den glänsande avslutningen på talet. Och
detta är icke hyckleri och tom artighet.
Innerst inne beundrar advokaten åklagaren och
åklagaren advokaten, de se i varandra något
högre än blotta personligheten, — två
funktioner, två representanter för rättskipningen,
regeringen, staten. Hela deras uppfostran har
berett dem till att lära sig kuva sina
mänskliga känslor under lagens formler. Aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
