Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mera skall du också känna dig drivas till handling
för att hindra ogärningen, förnärmelsen eller
orättvisan. Och ju mera du av omständigheterna, av
dina omgivningar eller av styrkan i ditt eget sinne
och din egen förmåga att känna vänjer dig att
handla i den riktning, som din tanke och
inbillningskraft driver dig — desto mera skall denna
moralkänsla växa i dig, desto mer skall den bli en
sedvana.
Det är detta, som Adam Smith utvecklar
med ett öfverflöd av exempel. Han var ung då
han skref denna bok, som står så oändligt högt
över hans ålderdoms arbete: »Samhällets välstånd».
Fri från varje religiös fördom, sökte han
förklaringen till moralen i det mänskliga väsendets
naturförhållande, och detta är just anledningen till
att mörkmännen med och utan prästkappa ha tegat
ihjäl denna bok.
Adam Smiths enda fel är, att han icke
förstod, att samma medkänsla, när den gått över till
sedvanetillstånd, finns hos djuren lika väl som hos
människorna.
Hur illa det än blir uppfattat av dem, som
göra Darwins lära allmänanvändlig och allmänfattlig,
men som överse allt hos honom, som han icke
hade lånat hos Malthus, så är ändå känslan av
ömsesidig sammanhållning det förhärskande draget
i alla de djurs liv, som leva i samhällen. Örnen
hugger i sig sparven, ulven förtär gnagarna, men
örnen och ulven hjälpa varandra ömsesidigt under
jagten, och sparvarna och jordmössen slå sig så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
