Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är klart, att man skall finna
solidariteten (sammanhållningen) ännu mycket starkare
utvecklad i det mänskliga samhället.
Redan aporna, de högst stående på
djurskalan, ådagalägga de mäst slående exempel på
sammanhållning. Människan har tagit ett steg längre
på denna väg och hon allena hjälper till att
bevara sitt skröpliga släkte mitt i alla hinder, som
naturen lägger i vägen för det, och till att utveckla
sitt förnuft.
När man studerar de outvecklade folkraser,
som ända in i våra dagar blivit stående på
stenålderns ståndpunkt, så ser man hur solidariteten i
deras små samhällen har övats i allra största
utsträckning mot alla medlemmar av stammen.
Det är därför, som denna känsla, detta
utövande av ömsesidig sammanhållning aldrig upphör,
även i historiens allra mörkaste perioder.
Även när övergående omständigheter, då
förtryck, träldom och utsugning göra sig breda och
dölja denna princip, så blir den ändå liggande kvar
i den stora mängdens medvetande, och det så klart
att den leder till resning mot de dåliga
institutionerna, till revolution. Naturligtvis. Utan denna
skulle samhället gå till botten.
För det stora flertalet av människor, blir
denna känsla och måste bli, liksom varje vana
en princip som alltid ligger gömd i sinnet, även
om man icke ofta följer den i handling.
Det är hela den tillryggalagda utvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
