Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få så sanna ord hämtade direkt från naturen. Den
ensamma människan lider, är plågad av en viss
oro, därför att hon icke kan meddela sina tankar
och känslor till andra. När man känner en stor
glädje önskar man att kunna meddela den till andra,
att man är till, att man känner, att man älskar,
att man lever, att man kämpar, att man strider.
På samma gång känna vi behov att utöva
vår vilja, vår handlingskraft. Att handla, att
arbeta har blivit ett behov för den stora mängden
av människor i den grad, att när särskilda
omständigheter avlägsnar en man eller kvinna fran det
nyttiga arbetet så fundera de ut värdelösa och
meningslösa arbeten och plikter för att på ett eller
annat sätt få utnyttja sin handlingskraft. De finna
på — likgiltigt vad — en teori, en religion, eller
en »social plikt» för att övertyga sig själv att de
göra något nyttigt. När de dansa — är det i
dygdigt ändamål; när de ruinera sig med sina toaletter
— är det för att hålla »god ton»; när de alls
ingenting göra, så är det av princip.
»Man har ett behov inom sig av att hjälpa
andra, av att giva en handräckning till att styra
på det tunga lass, som mänskligheten så mödosamt
drar på; i varje fall surrar man omkring det»,
säger Guyau. Detta behov, att giva sin
handräckning, är så stort, att man återfinner det hos alla
djur, som leva i samfund, hur lågt de än stå.
Och all denna oändliga värksamhet som så onyttigt
förbrukas i politik, vad är det annat än detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
