Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
politiska och moraliska formerna, för att låta ett
nytt liv spira fram. Vad gör det att en eller
annan faller i kampen! Livskraften stiger lika
fullt uppåt. För denna är det att blomstra, att
leva, vad så än följden blir därav! Han aktar
det icke.
Men utan att tala om mänsklighetens
hjälteperioder, utan att hålla oss till det dagliga livet —
är det ett liv att leva i strid med sina ideal?
I våra dagar hör man ofta sägas, att man
ger tusan i idealen. Nå, det kan man förstå.
Man har så ofta förväxlat idealet med den
buddistiska eller kristna lemlästelsen av det; man har
så ofta brukat detta ord till att viseleda de
godtrogna, att en reaktion både skall vara
nödvändig och bliva lyckosam. Också vi föredraga att
ersätta detta så besudlade ord »ideal» med ett
nytt, som bättre svarar mot de nya tankarna.
Men vad än ordet må vara, så är det ett
faktum, att varje mänskligt väsen har sitt ideal.
Bismarck hade sitt, hur underligt det än låter:
att regera med eld och järn. Varje borgare har
sitt, — vore det så än icke annat än Gambettas
silverbadkar, kocken Trompette och många trälar
för att kunna betala Trompette och badkaret utan
allt för stor ansträngning.
Men vid sidan av dessa gives det mänskliga
väsen, som har ställt sig högre ideal. Ett djuriskt
liv skulle icke tillfredsställa honom. Slavanda, lögn,
brist på redlighet, ränkspel, olikheten i de
mänskliga förhållandena uppröra honom. Hur skulle väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
