Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarandra: »Hvad skola vi göra?» Alla människor
äro intresserade häraf; de som voro likgiltiga i går,
äro kanske de ifrigaste i dag. Öfverallt mycken
god vilja, en liflig önskan att stadfästa segern.
De stora profven på uppoffring börja nu visa sig.
Folket begär icke bättre än att få gå i spetsen.
Allt detta är vackert, det är sublimt. Men det
är ännu icke revolutionen. Tvärtom, det är nu först
som revolutionärens arbete börjar.
Helt visst kommer det att finnas människor,
som taga egen hämnd. Personer sådana som Watrin
och Thomas få betala sin impopularitet. Men det
blir endast en händelse under striden och icke
revolutionen.
Statssocialisterna, radikalerna, de misskända
genierna inom journalistiken, de lyckliga talarna,
borgerliga eller för detta arbetare, skola skynda till stadens
rådhus, till ministärierna och ta de öfvergifna
taburetterna i besittning. Några skola af hjärtans lust
galonera sina kläder. De skola beundra sig i
de-partemangsspeglarna och öfva sig i att ge
befallningar med ett allvar, som passar till deras nya,
höga ställning; de måste ha ett rödt skärp, en
brokig hatt och en riktig ämbetsmannagest för att
imponera på den förra kamraten från redaktionen
eller verkstaden. Andra åter skola gräfva ned sig
i gamla luntor, med den ärligaste vilja i världen
att begripa ett ord. De skola sätta ihop lagar, med
välljudande stämma slunga ut dekret, som ingen
bryr sig om att utföra — just därför att man
befinner sig i en revolution.
För att söka skaffa sig den auktoritet de sakna
skola de försöka sig med helgden i de gamla rege-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
