Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tålmodigt. Det var folket, som utropade 1848: »Vi
ställa tre månaders nöd till republikens förfogande»,
under det att »representanterna» och herrarna i den
nya regeringen ända till den lägsta fångknekt
regelbundet uppburo sin lön! Folket lider. Med sin
barnsliga förtroendefullhet, med den enkla
rättframheten hos massan, som tror på sina ledare, vänta
de något däruppifrån, från riksdagen, från rådhuset,
från välfärdsutskottet — där tänker man nog på folket.
Men däruppe tänker man på allt möjligt utom
på hopens lidanden. Då hungersnöden härjar
Frankrike 1793 och är nära att göra revolutionen om
intet, då folket är bragt till den yttersta nöd,
under det att Champs-Elysées genomkorsas af
präktiga vagnar, i hvilka kvinnor utbreda sina lyxuösa
toaletter, håller Robespierre på med att öfvertala
jakobinerna att lyssna till hans afhandling om den
engelska konstitutionen. Då arbetaren 1848 lider under
den allmänna lägervallen i industrien, grälar den
provisoriska regeringen och kammaren om
militärpensionerna och arbetet i fängelserna, utan att fråga
efter hvad folket lefver af under denna krisernas
period. Och om man skulle rikta ett klander mot
Pariskommunen, som skapades under preussarnas
kanoner och icke räckte mer än sjuttio dagar, så
är det återigen det, att den icke förstod, att den
kommunala revolutionen icke kunde segra utan väl
närda kämpar, och att med trettio sous om dagen
kunde man icke både slåss vid vallarna och
underhålla sin familj.
Folket lider nöd och frågar: »Hvad skola vi
göra för att komma ur denna återvändsgränd?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
