Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle man kunna tvifla på, att denna tendens, som
redan är så mäktig, icke skulle utvidga sitt välde ända
till att bli själfva grundtanken i det sociala lifvet?
Efter dessa antydningar, och när vi dessutom
betänka expropriationens praktiska sida, om hvilken
vi skola tala i de följande kapitlen, anse vi för
vår första skyldighet, sedan revolutionen brutit den
styrka, som uppehållit det nuvarande samhället,
att omedelbart förverkliga kommunismen.
Men vår kommunism är hvarken den, som
fa-lanstérernas förespråkare önskade, eller de tyska
auktoritära teoretikernas. Den är den anarkistiska
kommunismen, kommunismen utan regering — de
fria människornas kommunism. Den är syntesen
af de båda mål, som människosläktet sträfvat efter
genom alla tider: den ekonomiska friheten och den
politiska friheten.
II.
Då vi taga »anarkien» till vårt politiska
orga-nisationsideal, göra vi återigen icke annat än
formulera en annan tendens, som uttalats af
mänskligheten. Hvarje gång, som de europeiska samhällenas
utveckling tillåtit det, ha de skakat på
auktoritetens ok och dragit upp linjerna till något system,
som varit grundadt på den individuella frihetens
princip. Och vi se i historien, att de perioder, under
hvilka regeringarna störtats i följd af delvisa eller
allmänna revolter, ha varit tider af plötsligt
framåtskridande på det ekonomiska och intellektuella området.
Än är det frigörelsen af kommunerna, hvilkas
byggnader — som ju äro frukten af fria associatio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
