Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
År 1871 utdog kommunen af brist på stridsmän.
Den hade icke glömt att påbjuda kyrkans skiljande
från staten, men först för sent hade den tänkt på
att tillförsäkra bröd åt alla. ’ Och man såg i Paris
det fina härskapet göra narr af de federerade och
säga: »Ja, gå nu, edra dumbomar, och låt döda
er för trettio sous, medan vi smörja kråset i den
bästa restaurangen!» Under de sista dagarna insåg
man sitt fel och lät koka soppa åt alla, men det
var för sent: trupperna frän Versailles voro redan
inom vallarna.
»Bröd, revolutionen måste ha bröd!» Må andra
hålla på med att ge ut proklamationer med
klingande fraser! Må andra sätta på sig så mycket
galoner de orka bära! Och må andra hålla tal om
den politiska friheten! . . .
Det värf vi böra åtaga oss är att ordna så,
att från revolutionens första dag och så länge den
varar, det icke fins en enda man inom det
upproriska området, som icke har bröd, icke en enda
kvinna, som blir tvungen att stå i kö utanför
bagarboden för att få ta med sig hem sådkakan, som
kastas åt henne som en allmosa, icke ett enda barn,
som saknar det nödvändiga för sin späda kropp.
Bourgeoisiens genomgående tanke har varit att
hålla långa tal om de stora principerna eller rättare
de stora lögnerna. Folkets tanke skall bli att
försäkra alla om bröd. Och under det att de borgerliga
och arbetarna, som blifvit borgerliga, spela stora män
i sina pratkretsar, under det att »de praktiska
människorna» diskutera i det oändliga om
regeringsformer, böra vi, »utopisterna», tänka på det dagliga
brödet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
