Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi kunna icke lägga nog vikt på denna punkt;
industriens omorganisation på nya grunder — och vi
skola snart visa, huru ofantligt stort detta problem
är — utföres icke på några dagar, och
proletariatet kan icke ställa åratal af elände till
förfogande åt dem, som teoretisera om lönearbetet.
För att komma öfver den svåra perioden, kommer
folket att fordra det, som det alltid fordrat vid
dylika tillfällen: att lifsmedlen bli gemensamma,
ransoneringen.
Det kommer icke att tjäna till något att
predika tålamod, folket tänker icke låta sig nöja, och
om icke alla lifsmedel ställas till gemensamt
förfogande, kommer det att plundra bagarbodarna.
Om folkets påtryckning icke är tillräckligt stark,
blir det nedskjutet. För att kollektivismen skall
kunna experimentera, behöfver den framförallt
ordning, disciplin, lydnad. Och som kapitalisterna
snart skola inse, att det att låta skjuta ned folket
genom dem, som kalla sig revolutionära är det
bästa sättet att åstadkomma att folket får
af-smak för revolutionen, så komma de att i viss mån
stödja »ordningens» försvarare, trots att dessa äro
kollektivister. De skola däri se ett medel att krossa
dem längre fram, när deras tur är kommen.
Om på detta sätt »ordningen är återställd», äro
följderna lätta att förutse. Man kommer icke att
inskränka sig till att skjuta plundrarna. Man måste
eftersöka »upphofsmännen till oordningen»,
återupprätta domstolarna och giljotiner, och de ifrigaste
revolutionärerna komma att få bestiga schavotten.
Det blir ett nytt 1793.
Låtom oss icke glömma, huru reaktionen trium-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
