Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en orättvisa att reparera, förvånats öfver det sunda
förstånd och den rättskänsla, hvaraf massan lifvades.
Har man någonsin sett det omöjliga fordras? Har
man någonsin sett befolkningen i Paris slåss, då
den gick och hämtade sin portion bröd eller bränsle
under de båda belägringarna? Människorna stodo i
kö med en resignation, som de utländska
tidnings-korrespondenterna aldrig nog kunde beundra: och
man visste dock, att de, som kommit sist, skulle få
tillbringa dagen utan både bröd och värme.
Visserligen finns det tillräckligt mycket egoistiska
instinkter hos våra samhällens isolerade individer,
det veta vi mycket väl. Men vi veta också, att
det bästa medlet att väcka och föda dessa
instinkter skulle vara att anförtro bostadsfrågan åt ett
ämbetsverk. Då skulle verkligen alla dåliga lidelser
träda fram i dagen. Det gällde endast att ha det
största inflytande på denna byrå. Vid minsta
olikhet skulle det höjas höga skrik; vid minsta fördel,
som gåfves åt någon, skulle det skrikas på mutor —
och med all rätt!
Men då folket själft förenat sig efter gator,
kvarter, stadsdelar och åtagit sig att förflytta
kyffenas invånare till de borgerligas alltför stora
våningar, då skulle de ringa olägenheterna, de små
orättvisorna tas lätt. Man har sällan vädjat till
massornas goda instinkter. Någon gång under
revolutionerna har det dock blifvit gjordt, då det gällde
att rädda den kantrande båten — och man har
aldrig gjort det förgäfves.
Det skall bli på samma sätt vid den kommande
revolutionen.
Trots allt kan det dock komma att begås orätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
