Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingen torde väl, för så vidt han är bekant med
förhanden varande förhållanden, kunna neka till, att
sångkonsten, det vill här säga förmågan att kunna sjunga, är
stadd i märkbart aftagande i vårt land. Här glädjas vi,
ja, yfvas öfver våra utmärkta förmågor inom tonkonstens
område, vår opera, vår studentsång och våra sångföreningar;
men trots allt detta är likväl icke blott sångförmågan utan
den därmed förbundna lusten att sjunga skäligen klen i
vårt land. Få länder torde gifvas, där man får höra så
litet sång som nu för tiden i Sverige. Jag fäster mig
härvid icke vid konstsången. Den odlas nog, men den är och
måste till följd af sin natur vara blott ett fåtals
tillhörighet. För den stora massan af folket åter, det uppväxande
släktet däri inberäknadt, för hela denna stora hop finnes
för närvarande så godt som ingen sång och i följd däraf
ganska liten lust att sjunga. Skalden har blott allt för rätt,
då han vemodigt utbrister:
“Tystnat har visan i Sveriges skogar,
Tyst går mödan vid liar och plogar.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
