- Project Runeberg -  Den unisona sången /
22

(1896) [MARC] Author: Karl Edvard Palmgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allt för svårlärda stämsången, utan i stället afpassa
sångöf-ningen efter flertalets natur och begåfning samt att vi ej så
fästa oss vid melodien, att sångens ord och innehåll alldeles
bortskymma eller rent af vanställas och förstöras. Sången är
ju ett uttryck förnämligast för känslan, känslan af glädje
eller sorg, förtröstan, längtan och hopp, och bör afspegla
den för tillfället rådande sinnesstämningen. Alla dessa
fördelar vinnas genom att något undanskjuta den flerstämmiga
sången för att ur sin undangömda vrå bringa den mera
enkla och blyga unisona sången till heders. Den är lätt att
lära, fordrar mindre tid och inga större röstresurser. Den
upptager i sitt vänliga sköte äfven det minsta, obetydligaste
sångbidrag, stöter ingen tillbaka, lämpar sig både till
körsång, sång i hemmen, på kalaser, på fältet, på utmarscher,
i större och mindre folksamlingar; med ett ord, den lämpar
sig till folksång för alla. Då den är lätt att lära, tröttar
den icke ut lärjungen med ständiga omtagningar och
månadslånga öfningar. Skulle ett missljud här inkomma,
så stör det föga. Vi kunna saklöst låta det ljuda så länge.
Om några dagar ljuder det mindre skarpt, mindre illa.
Måhända gör äfven den sångaren sitt bästa, det bästa han
kan, och hvem vet, om icke han gläds af sin röst, af sin
sång lika mycket som den mera sångbegåfvade. Gud har icke
skapat allt lika fullkomligt, lika skönt. Den blyga violen får
dock lefva sitt lif bredvid den sköna rosen. Härlig och skön
finna vi näktergalens sång, men vi fröjdas äfven af trastens
och lärkans. — Att förbjuda den mindre begåfvade sångaren
att deltaga i sångens utöfning är ungefår lika omänskligt
som att förbjuda den närsynte att skåda ut öfver ett
solbelyst landskap. Båda kunna väl ej uppfatta skönheten
vare sig i sången eller landskapet i samma grad och på
samma sätt som de mera begåfvade; men de höra, de se
efter sin begåfning, och vi hafva icke rätt att beröfva dem
denna glädje, därför att vi måhända genom den störas i
vår uppfattning. Den enstämmiga körsången är i ädlaste
mening folklig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:50:39 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/pkesang/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free