Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Här är han, tant! ropade Daisy.
— Det är således min nye gosse? Det fägnar mig
att se dig, min käre vän, och jag hoppas, att du
skall trivas här, sade frun i det hon drog honom
till sig och strök håret ur hans panna, med lätt hand
och en så moderlig blick, att Nats lilla ensliga hjärta
kände sig draget till henne.
Hon var alls icke vacker, men det var ett
ansikte av det gladlynta slaget, vilket, lika litet som
hennes röst och sätt, tycktes hava avlagt vissa
barnsliga miner och uttryck, och allt detta, svårt att
beskriva men mycket lätt att se och känna, gjorde henne
till en levnadsglad, genomtrevlig människa, lätt att
komma överens med och vad gossar kalla »munter».
Hon såg att Nats läppar skälvde litet smått, då hon
strök hans hår, och hennes skarpa ögon fingo ett
blidare uttryck, men hon drog endast den lille
trasvargen litet närmare intill sig och sade skrattande:
— Jag är mor Bähr, och den där herrn är fader
Bähr, och de där äro de två små Bährarna. Kom hit,
gossar, och hälsa på Nat.
De tre slagskämparna lydde genast, och den digre
mannen med en knubbig unge på vardera axeln kom
fram och bjöd den nye gossen vara välkommen. Rob
och Teddy grinade endast åt honom, men mr Bähr
skakade hand med honom, pekade på en låg stol vid
kaminen och sade med hjärtlig röst:
— Där är redan en plats i ordning åt dig, min
son; sätt dig och värm genast dina våta fötter.
— Våta? Ja, det äro de minsann! Min käre pilt,
av med skorna på minuten, och jag skall ha några
torra saker i ordning åt dig i en handvändning, utbrast
mrs Bähr och skred till verket med sådant eftertryck,
att Nat befann sig i en bekväm liten stol, med torra
yllesockor och varma tofflor på fötterna, innan han
hunnit räkna till hundra, ifall han velat försöka det.
I stället sade han: Jag tackar frun så mycket, och
sade det i en så erkännsam ton, att fru Bährs ögon
åter blevo blida, och hon, såsom hon alltid plägade,
då hon kände sig rörd, i en skämtsam ton sade:
— Det här är Tommy Banks tofflor, men han
kommer aldrig ihåg att ta på sig dem, härhemma, och
därför skall han slippa att få dem. De äro för stora,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
